I havet (nu med bild)

Här står vi blöta och goa efter årets andra bad. Det var lika gott i vattnet dagen efter.

Vinnaren i årets första tävling blev Lotta Persson med endast 0,1 grad från den temperatur från som vi uppmätt. Grattis!

PS.Grillning på torsdag igen!

I havet!

Idag har både Karin och Morgan badat i havet!


För att ta det från början. Vi åkte direkt efter jobbet på fredagseftermiddagen till broder och svägerska i Tanum. Där var också lillebror och svägerska d.y.
En rolig kväll med god mat gick över i en natt med varmt och gott väder som gjorde att sängen fick stå oanvänd till tretiden på morgonen. Efter sen frukost och elvakaffe (även det sent) styrde vi husbilen söderut. Vi störde Björn i gräsklippningen i Hunnebostrand och vi satt på altanen och talade om allt möjligt och då kom vi in på denna blogg. Lotta påminde och frågade om TÄVLINGEN!

Jag måste erkänna att jag har glömt att ha en tävling. Det kommer en sist i inlägget som helt saknar bilder för att jag inte vet hur det skall ske rent tekniskt.

Efter besöket hos Lotta och Björn åkte vi lite norrut till Ulebergshamn där vi så småningom badade. Vi blev kvar där hela dagen, kvällen och vi planerar att sova här i natt.

Det blir en liten minisemester.

Och nu till tävlingen. Eftersom nästan allt kan Googlas nuförtiden så kommer en fråga som bara jag och Karin vet: Hur varmt var det i vattnet?

Pris i form av ett fast föremål kommer att delas ut till den som kommer närmast.

Gräsänkling i Norrland

Det finns många som har frågat både mig och min fru och svägerska vad jag skall göra när systrarna vandrar i fjällen(se föregående inlägg). Det finns mängder av saker att göra. Byggnadsteknik från svunna tider lockar alltid en gammal förvaltare.

Sydsamisk kultur med inslag av ornitolgi och geologi kan man bese på museum.

Men man kan också ägna sig åt annat. Utbudet av frestelser är inte så stort men de finns:

Nu var inte detta något som lockade mig speciellt. Faktum är att första dagen gick åt till att fixa färskvattenpumpen i husbilen som hade gått sönder.

Så blev det lite naturupplevelser och planlöst körande på små vägar till de tog slut.

När vi ändå ser på povanliga skyltar så är detta en skylt som sällan dyker upp hemma:

Sedan letade jag reda på en K-märkt BP-mack som finns i den bok i vilken vi också hittade den gamla bilskroten som vi berättade om i början på resan.

Sedan gick resan mot Ljungdalen och på vägen mötte jag vita kor som gick på vägen och i diket.

Eftersom jag övernattat på ett industriområde i Östersund första natten (för att komma till verkstaden direkt på morgonen) så tänkte jag att en övernattning på en av STF:s fjällstugor skulle passa bra den andra natten. Blodtörstiga mygg och irriterande knott, i olika storlekar, hindrade mig effektivt från att
ens ta mig ur husbilens skydd. Det är tur att man har allt man behöver inomhus.

Sen var det ganska trevligt att se de vandrande systrarna komma ner från fjället, det var ju inte tyst längre, men det var inte ensamt heller.

Storulvån-Gåsen-Helags-Ljungdalen

Så äntligen dök hon upp i Östersund,med tåget direkt hemifrån. Pigg på äventyr och stapatser på sin första semesterdag. Men först måste man ju stärka sig med en kopp kaffe.

Sedan en god natts sömn under norsk-filten innan den sista packningen slutfördes och systrarna var
redo.

Lägg märke till det fina vädret och den blåvita himlen.

(Så här såg motsvarande bild ut vid förra årets vandring - humöret var det inget fel på i alla fall!)

 

Toppen på Sylarna som inte visade sig året tidigare sågs nu redan från start. Men det var ändå det som var nära marken som tilldrog sig mest uppmärksamhet - blommorna:
 Vi kan nu se skilland på Gullbräcka och Fingerört och vi vet hur hög en Stormhatt kan bli.

Det är så vanligt att kameran kommer fram i samband med fika eller pauser och det ger ett intryck av en lättjefull vandring utan fysiska strapatser. Men...

.... vingliga spänger, knott och mygg, skoskav och tung packning är en vandrares vardag.

Oändliga uppförsbackar och klapperstensfält blandas med slippriga stenar på vilda forsar som skall passeras med hjärtat i halsgropen.

Mil efter mil i de jämtlänska fjällen avverkades i god fart innan Gåsenstugorna siktades och man kunde sjunka ner på ett utedass innan kvällsmålet tillreddes.

Nästa dag följde samma mönster och då var målet STF:s fjällstation i Helagsfjällets skugga. Det stora vita ni ser på bilden är Sveriges sydligaste glasiär som ligger som en klick glass i Helagsbergets gigantiska glasskopa.

Så här glad och morgonfräsch kan man se ut efter två dagars vandring, när man gör sig klar för den sista strapatsrika färden mot Ljungdalen.

Ömma fötter måste luftas.

Kniviga vägval skulle göras.

Mystiska växter skulle artbestämmas innan man äntligen kunde sikta parkeringsplatsen i Ljungdalen där husbilen stod och väntade med värme och plats för vila.
(Undertecknad, make och svåger, stog där också och tog emot. Ovanstående blogginlägg är en summarisk tolkning av de som systrarna har berättat. Eventuella missförstånd och överdrifter skall helt och hållet läggas mig till last.)

Resan som fick ett mål under färden

När vi för snart två veckor sedan skulle ut på semesterresa hade vi inget inbokat mer än att idag, fredagen den 5 juni skulle vi vara i Östersund. Nu är vi här.

Ni som har läst tidigare inlägg vet ju att blomsterängar och bilskrotar och danspalats i Karlstad har varit hållplatser på vägen mot Klarälvsdalen.

Detta ledde ju till teaterbesök i Rottneros och sedermera besök i Rottnerosparken där ideträdgården kanske låg oss amatörodlare närmast.

Vi färdades uppåt på älvens sidor, ibland den ena och ibland den andra. Hela tiden motströms. Vädret var som vi kan se på bilden både bra och ibland gav det mer tid i husbilens hägn.

Ibland tog vi på oss vandringkängorna, kepsen och myggsprayen innan vi gick ut i det gröna. Ut på myren med sina hjortonblom och orkideer.

Det händer att vi stöter på konstiga byggander, och se detta visade sig vara en flottarkoja från 1930-talet. Ja, så håller det på uppför Klarälven tills vi kommer till trakten av Sysslebäck.

Här drar oss en kombination av turistinformation och kaffetörst (denna gång det så kallade 11-kaffet) till den lilla byn Ransby med sitt Utmarksmuseum och "Pilgimstapeten", som skildrar pilgrimsvägen mellan Hammarö (Karlstad) och Nidaros(Trondheim).

På bilden ser ni Nidarosdomen som är sydd på den 40 meter långa bonaden(tapeten) utav ett 10-tal kvinnor från bygden under två års tid. Har ni vägarna förbi så missa inte denna!
Vid kaffet kom vi i samspråk med personalen på museet, under ett häftigt åskväder. Vi hittade en bok som handlar om Sveriges längsta vattendrag Göta älv. I boken hade man börjat vid källorna och slutat vid havet, men eftersom vi gick motströms så bestämde Karin och jag att vi skall hitta källorna!

Denna dag unnade vi oss att gå och äta viltmat på en liten trevlig krog inhyst i ett gammalt stall. Bra mat och en riktigt rolig meny.

Med utsikt över bergen i Norge övernattar vi på Långberget och ser regntunga moln dra förbi. (Vet ni att upptagningsområdet för Göta älv är större än Danmarks yta?) Eftersom Göta älv byter namn till Vänern, Klarälven och Trysilälven (i Norge) var vi tvungna att passera gränsen.

Vi kommer till Elgå vid sjön Femunden som är Norges andra sjö  till storleken och helt oreglerad. När kommer det här vattnat att passera skärmarna vid Ormo? (Vid Ormo i Nordre älv norr om Hisingen rinner 70% av vattnet ut i havet - resten under Älvborgsbron). Här köper vi rökt sik och sedan tar vi cyklarna och upp på fjället till en av den norska turistföreningens stugor.

Sällan har en kall dricka varit så välförtjänt.(Se ni de äldre damerna på bilden? Karin sa att: "Så går jag och Britt i fjällen om 20 år").

Vi följde vattnet och kom till Röros som var en viktig stad för här framställde man koppar under 333år. Vi deltog i en guidad tur som var mycket trevlig. Som enda svenskar i den för övrigt helnorska gruppen fick vi lite gliringar om att vi (eller svenskarna) bränt ner staden några gånger och att vi för övrigt hade varit ett hot mot allt vad gott var. (Lite stolta var man i allafall för att alla vinterbilder  i filmerna om Pippi Långstrump spelades in här.)

Sedan korsade vi gränsen en gång till och kom in i Sverige. Vi såg en vit ren när vi cyklade mot källorna.

Och äntligen vi har nått resans mål. Här i kanten av Käringsjön i Härjedalen fann vi en av skyltarna som talade om att vi var framme - Här börjar Göta älv.

Den andra skylten talade om hur långt det var till Göteborg vattenvägen. Eftersom vattnet flyter med cirka två kilometer i timman så tar det drygt två veckor för vattnet att komma till Kungälv - så då hinner vi hem och möta vattnet.

Nu är vi i Östersund, det är mycket ljust ute, de norska barnen som är här på fotbollscup spelar boll utanför bland myggen. I husbilen hänger det tvätt på tork högt som lågt. I morgon kommer Britt, Karins syster. De skall på söndag inleda en tradition av fjällvandring i Jämtlandsfjällen. Va jag gör de dagarna blir en annan historia....... det lär vara gott om hjortron i år.

 

En semesterdag

Kära läsare! Ni kanske undrar hur en dag förflyter under en semester i Värmland. Vi kan inte svara för alla men vi kan redogöra för hur den här dagen har börjat för oss.

Eftersom vi under natten varit på en campingplats (vi ligger på sådana var 3-4:e natt för att fylla på vatten, tömma sånt som kan tömmas och städa bilen) rullade vi iväg fram på förmiddagen. Färden gick till Hovfjället där vi tänkte oss ut på nån av vandringslederna. Tyvärr höll Länsstyrelsen i Värmland på att lägga om lederna så alla spårmarkeringar var borta. Hovfjället är mest inriktad på vintersport - det märkets.

Vi hade läst om "Älvens hus" i Stöllet som skulle berätta allt om Klarälven. Vet ni att Klarälven tillsammans med Trysilälven och Göta Älv, via Vänern, är Sveriges längsta vattendrag? Utställningen var trevlig och inriktad mot barnfamiljer och fiske (fär fanns TV-spel med laxfiske och ett Wii- spel där kontrollen såg ut som ett litet kastspö). Vi frågande en man i receptionen om det fanns någon trevlig vandringsled man kunde gå och vi fick tips om en vandring till Länsmansflån vid Halgån.

Vi följde anvisningarna och hittade till slut den lilla stigen som ledde oss genom lite skog, lite föryngringsyta och fram till en myr. Här fick Karin syn på orkideer, små blommor som skulle bli tranbär och andra blommor som skulle bli hjortron, små dvärgbjörkar, kovaller (en slags blomma) och en massa ull som satt på gräs på hela myren. Själv kunde jag konstatera att en älg hade stått där jag nu stod. Allt nog, vi gick vidare, balanserade på spänger (en spång - flera spänger) över myrens gungfly och kom så småningom på mer fast mark.

Här kunde vi nu skönja lämningarna av den fördämning som fanns i Halgån. Här hade man på den tiden timret flottades samlat ihop timret på isen under vintern, dämt upp ån och när isen hade försvunnit kunde man släppa på vattnet och allt timmer följde ån ner till Klarälven för vidare älvtransport till sågar och massafabriker. Vi hittade sedan ett hus som flottarna hade bott i.

När vi gick tillbaka så kunde vi konstatera att man kan få se mycket fint bara man frågar och är lite nyfiken. Längs bilvägen genom skogen så såg vi stenar som var alldeles röda. Vi har sett det förr men nu har vi tagit reda på att det är en röd grönalg som heter Violstensalg som växer på stenarna. När vi för två år sedan tog med oss en sådan sten hem så försvann den röda färgen ganska snart. Det krävs nog en luftkvalitet och klimat som finns i västra Värmland och Dalarna.

Men mat då, kanske någon undrar, äter ni aldrig? Jodå, frukost på morgonen, inga extravaganser direkt. Sedan blir det 11-kaffe om inte det är dags för middag. För då blir det kaffe på maten. Ibland kostar vi på oss att ta en fika på ett kafé eller likande. Det kan bli eftermiddagskaffe oxå men dagen avslutas nästan alltid med the och smörgås.

Dagens slut går, för övrigt, i P1 tecken. 21.45 Tankar för dagen följt av Väderrapporten som i sin tur följs av Nyheterna och sedan reprisen på Sommar. (Ibland orkar vi inte lyssna på allt).
Ofta sitter jag och försöker skriva blogg under tiden. Idag började jag lite tidigare för jag hade besvärligt med bilder igår. Idag går det inte alls. Trist för er och trist för mig.

Kul tur i Värmland

När regnet är som mest intensivt så passar det bra att ta sig inomhus. Det gjorde vi och gick på Karlstads danshak Sandgrund. Nej nån dans blev det inte men Lars Lerins utställning.

Massor av stora och små målningar i vattenfärg. Han är duktig. Och berest, det fanns bilder från allt från Lofoten till sydpolen.
Eftersom regnet fortsatte vi vår tur och åkte till Rottneros och till den stora berättarladan.

Vi såg tillsammans med cirka 500 andra en jättefin föreställning av Nils Holgerssons underbara resa som visades av Vestanå teater. Mycket dans och musik, fina dräkter och ett fantastiskt spel av den stora ensemblen. Fantastiskt!
Så kan det gå när man inte har planerat, vi såg en annons i Karlstad, beställde biljetter och åkte dit.

Vi övernattade på en parkering utanför berättarladan för att på morgonen gå in i Rottnerosparken.
Det är en 22 hektar stor park med trädgårdsanläggningar och mängder av statyer.

(Tyvärr är det mycket svårt att ladda ner bilder till bloggen just nu så det bli inga mer bilder i kväll, men gå in på nätet och kolla in Rotterosparken och föreställ er att jag eller Karin är med på nån bild)
Karin tyckte mest om idéträdgårdarna medan jag gärna skulle kunna ha en bronsstaty i min trädgård.

Sedan gick vi runt i våra vandarkängor på en vandringsled vid Selmas Spa innan vi åkte in till Sunne och gjorde stan. Sedan körde vi längs Fryken och hamnade på en camping där mörkret nu faller.