"Fraktur metatarsale IV vänster fot"

Morgan går med vänster fot i ett paket (aircastförband) och på kryckor.
Det betyder att möjligheten till husbilsfärder är starkt begränsade.
Men om tre veckor är det s e m e s t e r och då skall foten vara frisk.

17.mai i Numedalen

Vi åkte till Norge för att uppleva 17 maj på ort och ställe. När vi frågade vart man skulle åka upplyste våra norska vänner, -Ni kan åka vart som helst i Norge - det firas överallt!Vi åkte till Numedal ca 10 mil söder om Geilo där vi sökte upp det lokala firandet i Rollag kommune med ca 1400 innevånare. Vi välkomnades i kyrkan i Veggli med orden:Gratulerar med dagen!där firandet började med en familjegudstjänst. När vi kom ut på kyrkbacken efter gudstjänsten stod musikkåren utanför och ställde upp med drillflickor (och pojke). Poliskonstapeln var på plats och fler och fler ställde upp, små och stora många klädda i fina folkdräkter. När alla var på plats och vägen inte kunde trafikeras så gick vi ner mot centrum. Plötsligt störs allt av en explosition som följs av ytterligare två. Salut med dynamit! Det var säkert något som hände varje år för vi var de enda som reagerade. Så tågade man iväg ner till servicehuset där musikkorpset spelade för de gamla, vi sjöng "Ja vi elsker" och årskurs fyra läste egna dikter. Nu kommer en liten film: Vi uppskattde att det var cirka 6-700 personer på plats för att fira nationaldagen. Det imponerar! Efter att tåget hade upplösts i centrum, vid ICA-butiken så fortsatte firandet i Numedals folkhögskola i Rollag där det var servering (pölse og brus, kaffe og is) lekar och uppträdande. Bildspel på händelser i bygden, typ barnen på förskolans målar äggoch varann, sjätteklassarna övernattar i kåta, jullunch i servicehuset. Folk av alla åldrar gick och pratade med varann och för oss utomstående kändes det som om det var en trevlig och avspännd stämning. Trevligt och roligt.

Husbil på Kristi flygare Del 2

Man hamnar på de mest märkliga platser:
Nostalgimässa i Ed lockade tillbaka minnen som man inte trodde man hade. Här var fokus på grejer från femtitalet allt från minsta porslinspryl till stora lastbilar och "amrekanare". TV-kannan med flätat hölje, de bruna liters (och kvartliters)flaskorna tidningen Husmoder från 1962 och bilarna både de riktiga och leksaksbilarna påminde om barndomen.

Nu gick färden norrut och vi hamnade i Tresticklans nationalpark som är ett av de största orörda skogområderna i Sverige.Tack vare sprickdalslandskapet som gör det i det närmaste omöjligt att komma fram står det orört. Vi tog en tur längs "Haldenvägen" som man gick (under 2 dagar) för att komma till byen. Nu finns här både spångar och broar men för 30 år sedan fanns inte dessa. Man är bokstavligt talat i urskogen. Nu hörde vi göken för första gången i år.

Tillbaka vid husbilen var vi varma och den nedgående solen värmde så utemöblerna togs fram i den myggfria(!)kvällen. Några kapitel i boken lyssnande till fåglarnas kvällkonsert och göken koko-ande fick avsluta dagen.
Idag har vi åkt vackra vägar från Nössemark över Stora Le mot Lennartsfors och vidage mot norksa gränsen. Nu stannar vi fö lunch och bloggskrivande innan vi åker ut EU. Vi önskar er alla en go 17.mai!

Husbilssemester i Kristi Himmelsfärdstid Del 1

Äntligen så kom vi då iväg på årets första lite längre resa. Första stoppet blev Uddevalla och Bohusläns museum där vi tittade på Carl Wilhelmson-utställningen (pågår till Marias födelsedag). De motiv man fastnade för var de skildringar av fiskarnas* liv både på land och på sjön han hade skildrat.
Efter ett besök på Uddevallas turistbyrå åkte vi upp mot Dalsland men vi stannade för att laga oss lite lunch. Medan riset kokade blev klart hann jag med att ta en liten snabb tupplur som Karin inte kunde låta bli att fotografera.
Vi åkte nu småvägar norrut, en del var så små så att dom slutade vid en bom. Då var det bara att vända och ta en annan väg. Men vi får se mycket. Vi letade oss ut till lite större vägar och kom så småningom till Dals Ed. Där vi parkerade husbilen och cyklade runt i samhället och Lilla Le som sjön heter som ligger där. Stora Le låg lockande så vi tänkte åka längs stranden och stanna nere vid vattnet, men återigen bommar och privata vägar. Nu står vi vid en liten sjö (med bäver i)och här tänker vi stanna över natten. Här är det tyst, endast enstaka bilar hörs från vägen en bit bort. Detta är annat än det ständigt pågående motorvägsbullret som vi hör hemma i Kungälv. Se på bilden inte så dum plats att stanna på, eller?
*Fiskarna som lever på land och på däck.

Svartedalen och Raftötången och lite Norge

För 14 dagar sedan kom vi hem från en husbilshelg som vi inte berättat om, förrän nu:
Vi hade tänkt vara ute två dagar och kombinera skogen och havet och det gick allldeles utmärkt. På fredagskvällen åkte vi upp i Svartedalen och parkerade invid en sjö och gick en liten bit på vägen när mörkret föll och stjärnorna dök upp på himlen. På morgonen dök ett tjugotal fågel- och naturintresserade utanför husbilen och under ledning av Kåre Ström vandrade vi i markerna där vi kunde höra orre och andra fåglar. Men vi tittade också på träd, lavar och gamla boställen i väglöst land mitt inne i Svartdalen. Vad kan man hitta i en liten sjö i Svartedalen? Kricka och gräsand.
När vi kom tillbaka efter fem timmars vandring så började vi genast att köra norrut men redan i Västerlanda stannade vi för nu var vi rejält hungriga. Det är inte dumt att fixa lunch med den här utsikten.
Nu körde vi upp till Eiron och Gunilla i norra Bohuslän där dom har sitt smultronställe.

Vi tog en tur i bil upp mot Bullarsjöarna och sedan vidare till en plats ovan Ålgåfallet som ligger precis i på gränsen till Norge. Bara genm att gå hundra meter stod vi då på gränsen som tydligt var utmärkt mitt på bron över ån.

Sedan blev vi bortskämda av Gunilla och Eiron hela kvällen med grillning och mycket gott att äta. På söndagsmorgonen gick vi runt i fritidsområdet där fler och fler bor permanent och den norska flaggan syns på ca en tredjedel av husen. Och blåsipporna blommade rikligt.