En semesterdag

Kära läsare! Ni kanske undrar hur en dag förflyter under en semester i Värmland. Vi kan inte svara för alla men vi kan redogöra för hur den här dagen har börjat för oss.

Eftersom vi under natten varit på en campingplats (vi ligger på sådana var 3-4:e natt för att fylla på vatten, tömma sånt som kan tömmas och städa bilen) rullade vi iväg fram på förmiddagen. Färden gick till Hovfjället där vi tänkte oss ut på nån av vandringslederna. Tyvärr höll Länsstyrelsen i Värmland på att lägga om lederna så alla spårmarkeringar var borta. Hovfjället är mest inriktad på vintersport - det märkets.

Vi hade läst om "Älvens hus" i Stöllet som skulle berätta allt om Klarälven. Vet ni att Klarälven tillsammans med Trysilälven och Göta Älv, via Vänern, är Sveriges längsta vattendrag? Utställningen var trevlig och inriktad mot barnfamiljer och fiske (fär fanns TV-spel med laxfiske och ett Wii- spel där kontrollen såg ut som ett litet kastspö). Vi frågande en man i receptionen om det fanns någon trevlig vandringsled man kunde gå och vi fick tips om en vandring till Länsmansflån vid Halgån.

Vi följde anvisningarna och hittade till slut den lilla stigen som ledde oss genom lite skog, lite föryngringsyta och fram till en myr. Här fick Karin syn på orkideer, små blommor som skulle bli tranbär och andra blommor som skulle bli hjortron, små dvärgbjörkar, kovaller (en slags blomma) och en massa ull som satt på gräs på hela myren. Själv kunde jag konstatera att en älg hade stått där jag nu stod. Allt nog, vi gick vidare, balanserade på spänger (en spång - flera spänger) över myrens gungfly och kom så småningom på mer fast mark.

Här kunde vi nu skönja lämningarna av den fördämning som fanns i Halgån. Här hade man på den tiden timret flottades samlat ihop timret på isen under vintern, dämt upp ån och när isen hade försvunnit kunde man släppa på vattnet och allt timmer följde ån ner till Klarälven för vidare älvtransport till sågar och massafabriker. Vi hittade sedan ett hus som flottarna hade bott i.

När vi gick tillbaka så kunde vi konstatera att man kan få se mycket fint bara man frågar och är lite nyfiken. Längs bilvägen genom skogen så såg vi stenar som var alldeles röda. Vi har sett det förr men nu har vi tagit reda på att det är en röd grönalg som heter Violstensalg som växer på stenarna. När vi för två år sedan tog med oss en sådan sten hem så försvann den röda färgen ganska snart. Det krävs nog en luftkvalitet och klimat som finns i västra Värmland och Dalarna.

Men mat då, kanske någon undrar, äter ni aldrig? Jodå, frukost på morgonen, inga extravaganser direkt. Sedan blir det 11-kaffe om inte det är dags för middag. För då blir det kaffe på maten. Ibland kostar vi på oss att ta en fika på ett kafé eller likande. Det kan bli eftermiddagskaffe oxå men dagen avslutas nästan alltid med the och smörgås.

Dagens slut går, för övrigt, i P1 tecken. 21.45 Tankar för dagen följt av Väderrapporten som i sin tur följs av Nyheterna och sedan reprisen på Sommar. (Ibland orkar vi inte lyssna på allt).
Ofta sitter jag och försöker skriva blogg under tiden. Idag började jag lite tidigare för jag hade besvärligt med bilder igår. Idag går det inte alls. Trist för er och trist för mig.

Kul tur i Värmland

När regnet är som mest intensivt så passar det bra att ta sig inomhus. Det gjorde vi och gick på Karlstads danshak Sandgrund. Nej nån dans blev det inte men Lars Lerins utställning.

Massor av stora och små målningar i vattenfärg. Han är duktig. Och berest, det fanns bilder från allt från Lofoten till sydpolen.
Eftersom regnet fortsatte vi vår tur och åkte till Rottneros och till den stora berättarladan.

Vi såg tillsammans med cirka 500 andra en jättefin föreställning av Nils Holgerssons underbara resa som visades av Vestanå teater. Mycket dans och musik, fina dräkter och ett fantastiskt spel av den stora ensemblen. Fantastiskt!
Så kan det gå när man inte har planerat, vi såg en annons i Karlstad, beställde biljetter och åkte dit.

Vi övernattade på en parkering utanför berättarladan för att på morgonen gå in i Rottnerosparken.
Det är en 22 hektar stor park med trädgårdsanläggningar och mängder av statyer.

(Tyvärr är det mycket svårt att ladda ner bilder till bloggen just nu så det bli inga mer bilder i kväll, men gå in på nätet och kolla in Rotterosparken och föreställ er att jag eller Karin är med på nån bild)
Karin tyckte mest om idéträdgårdarna medan jag gärna skulle kunna ha en bronsstaty i min trädgård.

Sedan gick vi runt i våra vandarkängor på en vandringsled vid Selmas Spa innan vi åkte in till Sunne och gjorde stan. Sedan körde vi längs Fryken och hamnade på en camping där mörkret nu faller.

Ack Värmeland du sköna!

Vi är i Värmland! Här står Karin i den vackraste av ängar. Ängen och dess omgivning är växtplats åt 100-tals olika blommor och gräs. Och orkideer, Karin kunde namnen på några stycken. Men den här gången kunde hon inte plocka med sig några blommor för vi var i ett naturreservat (annars brukar en och annan blomma klämmas fast i Fältfloran eller i värsta fall grävas upp med rötter och allt)!

Här är en Stor Blåklocka modell större.

På en annan äng, i slutet på det allmänna vägnätet, och några kilometer från Norgegränsen kan man finna dessa skönheter.

 Naturen håller på att ta över de gamla skönheterna.

En kö i skogen som aldrig mer kommer att rulla.

Här rullar Hymer iallafall, på Svenska Rallys trettonde specialsträcka Glaskogen. Visserligen är det snöfritt och inga stora snövallar och ingen publik - men annars är det sig likt: Full fart och en kartläsare:

Åter på väg!

En lång kall vinter fortsatte i en lång kall vår full av roliga uppgifter som effektivt har hållit oss borta från att åka husbil. Nu har vi en svärdotter, Jenny som gifte sig med Hannes i slutet av april, som vi är mycket glada i. Och vi har en trädgård som är iordningfixad och kompletterad med ett stort fint däck(altan) med plats för många sittande. Detta tack vare att brorsdottern Frida ville ha sin studentuppvaktning i vår trädgård (och att broder Tomas hjälpte till med spade, såg och skruvdragare).

Så äntligen på klämdagen efter nationaldagen så gav vi oss i väg, inte långt, men ändå iväg. Här står vi vid Ödsmåls kile och tittar på sjöfågel och njuter av att vara iväg. Efter att ha kört några kilometer ställde vi bilen, tog fram cyklarna och körde på småvägarna väster om Solberga kyrka. Trevligt landskap i den frodigaste grönskan.

På kvällen åkte vi till Tjörn och hälsade på Doris och hennes besättning. Besättningen Anders och Lena är Jennys föräldrar som dagen därpå tog med oss på en trevlig resa Tjörn runt. Med en hastighet av cirka 5,5 knop hann vi se mycket:

Bohuslänska samhällen med nya och gamla hus.

Marin produktion av olika slag, detta är det som man kan se av musselodlingen som blir allt vanligare på kusten.

Tjörnbron underifrån.

När vi lämnat Doris med besättning (Tack än en gång) så gick vi upp på Tjörnbron och tittade ut över farleden där vi nyss åkte. De är vackert i Bohuslän.

Att det är vackert i Bohuslän fick vi verkligen uppleva när vi deltog i en 4 timmars vandring på den lilla ön Ramsön som ligger utanför Jörlanda. Här bedriver Västkuststiftelsen och fastighetsägarna på ön ett aktivt kulturvårdsarbete. Till sin hjälp har man ca 30 nötkreatur som håller ängar och hagar öppna.

Ängarna som nu dominerades av smörblommor innehöll också många andra ängsblommor som försvinner i den rationella moderna driften av lantbruk.

Tänk vad man kan få uppleva bara på årets första tur med husbilen.