Besök på det 22:a World Scout Jamboree

Hannes åkte med oss i husbilen på fredagskvällen till Skåne. Målet var världens största scoutläger. Vi passade på att hälsa på hos Hannes kusin Daniel med fru Linda och barnen Leatizia och Levi.

Här är en trött far och ändå tröttare dotter på lördagmorgonen då vi råkade väcka familjen genom att tuta på gatan utanför där vi övernattat.
Men sedan gick resan till Rinkaby och scoutlägret med nästan 40000 scouter från 156 länder som deltagare. I kön av besökande bara några meter framför oss står två scoutledare från missionskyrkan hemma: Johanna och Tobias. Vi slog följe under en stund på det stora lägret.

En portal med lindade rep i blått och gult hälsade oss välkomna.

Alla länders fanor bildade en avenue till det stora torget. Längs sidorna hade de olika delegationernas tält med utställningar, aktiviteter, mat och möjlighet till spontan gemenskap.

Hollands väderkvarn i trä.

Italienarna hade pluggat sin portal.

Frankrike.

Det här vita taket gav både regnskydd och skugga över köken ute i de olika byarna.

Det är väl ingen som missar att det är ett scouttält vi ser på bilden. (Mönster av scoutliljor).

Detta är en tältkyrka gjord av många olika mindre tält som på ett finurligt sätt kunde kopplas ihop. Kyrkan fanns på en plats där alla religioner hade sin plats.

Boy scouts of America hade med sig en uppblåsbar moské(!)

Det är ett myller av liv och en mängd språk och en dags besök kan bara ge en liten, liten inblick i hur det stora lägret fungerar. Det pågår ett par dagar till. Passa på att besöka det!

Tillbaka i vardagen

Som så många av våra bloggläsare har påpekat så måste vi nu även på bloggen tala om att vi kommit hem från vår 440 mil långa resa i Sverige, Norge och Finland.







Den sista biten på resan som vi inte kommenterat gick längs norrlandskusten kan man säga. Till Orsholmen där vi träffade delar av Öhwallsklanen,till Luleå där vi träffade herr och fru Boija, till Umeå där vi träffade Marias kompis Malin med pojkvän, till Pite havsbad där vi storögt konstaterade att detta var inget för oss, till Nordingrå (Höga kusten) där vi träffade herr och fru Blixter (från Göteborg och kompisar till Karins syster Gunnel). Färden gick vidare till Söderhamn där vi hämtade Britt(den andra systern)och till Gävle där vi cyklade till den nedlagda soptippen och fikade med Britt och Håkan. Via Falu koppargruva (även den nedlagd) kom vi till Uppsälje och Morgans kusin Gunvor och sedan över till västkusten för att hälsa på hos Eiron och Gunilla (Morgans bror och svägerska).
Sedan åkte vi hem. Vi var nöjda med vår resa men lite slappa med bloggskrivandet men nu hoppas jag att viss kompensation har skett.

Nu har vi börjat jobba igen. Grillen glöder varje torsdag.

I Karins födelsebygd

Nu, fredag kväll, sitter vi på en camping utanför Kalix och har fått igång bloggandet igen. Utanför är det lite regnigt och inte så behagligt att vistas. Vi tog god tid på oss och körde de 58 milen från Treriksröset med två övernattningar. Dels körde vi på den finska sidan men vi sov över på den svenska sidan av gränsen.

Här är ett bildbevis att vi varit vid Treriksröset, ja det här så det ser ut. Inte så imponerade som naturen runt i kring: Träsk, småskog, berg med snö på och en mängd djur. Det största djuret vi såg var lämmel, i antal vann mygg och knott.
I Narvik hittade vi en skylt där det stod hur kopiöst långt det var till olika platser i världen men på gränsen mellan Kiruna och Pajala kommun hittade vi denna:

Det är drygt 13 mil till centrum (ungefär från Kungälv till Falkenberg), på andra sidan vägen stod en skylt med avståndet till Kiruna centrum: 23 mil. När vi kom fram till Pajala hittade vi en annan vägvisare på torget. Vi var i trakten som skildras i boken "Populärmusik från Vittola" och skylten visar vägen till olika platser i boken t.ex. Jympasalen där det var husmodersgymnastik eller mot Reningsverket där det anordnades Kommunmästerskap i Supning.
Om inte denna bild inte helt kan ge rättvis år skylten så rekommenderas Mikael Niemis bok. (Det står Kina på skylten som pekar neråt).

Jag har sedan ett 15-tals år längtat efter att få komma till Moudoslompolo. Varför då?, frågar säkert någon. Jo, för ca 15 år sedan sålde Vägverket ut en hel mängd anläggningar runt om i landet och annonserade och ville ha anbud på dessa. I listan på anläggningar fanns det en anläggning i Moudoslompolo - vilket fantastiskt namn, bara namnet lockar fantasin. Nu äntligen kom jag dit. Detta tror jag är det Vägverket ville sälja:

Vi passade på att sova över på kyrkans parkering och i den byn var det tyst. Vi passade på att shoppa lite på vår resa. Karins lilla handväska (en present från nån bokklubb) behövde bytas ut och i Sattajärvi finns det en fabrik som gör fina grejer av renläder t.ex näbbstövlar, skor, handskar och - väskor.

Väskan är fotograferad vid framrutan i husbilen, där ser det nu ut som skyltfönstret i en affär för damunderkläder, här ligger nu sådana för tork eftersom campingplatsens torktumlare inte kunde utföra sitt arbete.
Deta är en del av anläggningen vid Fattenborg en bit norr om Töre. Här var det tyst, tre bilar och en cyklist kom förbi på vägen under det halva dygn som vi var där. Tyst och varmt väder innebar att husbilens fönster stod öppna och man kunde känna den goda doften av tallskog.

Detta är en bild på späckhuggare och det får bli ytterligare en liten glimt från Lofoten som vi kommer att skriva senare.