Systrarna har gått i kloster

Denna helg har vi hälsat på Annika i Vadstena. Annika är som en slags extra syster till Karin, Britt och Gunnel. Annika lever under tre månaders tid tillsammans med nunnorna i Vadstena kloster och vi åkte och hälsade på. Gunnel var med från Göteborg och från Gävle körde Britt så träffades vi på fredag kväll. Som alltid när systrarna träffas gafflas det en hel del och skrattsalvorna har hörts både från husbil och kloster (men där skall man egentligen vara tystare).

På lördag morgon blev vi inbjudna att dricka kaffe i halvklausuren vilket i dessa sammanhang är en ynnest. I klausuren får bara nunnorna vara och halvklausuren är till för en del speciella gäster. Annika hade sitt rum där - och biskopen. Eftersom inte han var där så kunde vi dricka kaffe i hans rum med syster Maria. Hon hade varit i klostret i sammanlagt 20 år. Syster Maria som svarade på våra frågor hade även nära till skratt vilket hördes ända in i klausuren (fick vi veta sedan).

Sedan gick vi ut på stan. Torghandeln och de små affärerna med kläder, bakverk, antikviteter, goda ostar, hantverk och böcker lockade till besök och viss handel. Eftersom klostrets plikter kallade på Annika fortsatte vi utforska staden på egen hand tills det var dags för lunch. Gulaschsoppa från Dagab tillsammans med bröd från ett bageri i Vadstena och en gudomligt god ost gjorde oss mätta och pigga på ytterligare upplevelser.
Vi gick på museum där man kunde lära sig allt möjligt om klosterliv och livet på medeltiden. Bland annat kunde man prova kläder. Här ovan är Karin och Annika i hatten och här nedan ses Britt och Gunnel i medeltida kläder (det blev en del skratt här också).

Efter museibesöket vandrade vi runt i Vadstena kikade in i Pilgrimscentret, pallade äpplen och päron och imponerades av hur mycket som staden hade att erbjuda. När plikterna återigen kallade på Annika gick vi en snabb promenad.
Detta är en bild över Vätterns oroliga vatten mot Vadstena i skymningen fotograferad från en av pirarna som skyddar hamnen utanför slottet.

Klockan 17.15 var det mässa i klosterkyrkan som vi deltog i. Ovana som vi var kunde vi inte hänga med i alla stå upp,sitt ner, fall på knä och korttecken och böneramsor men nunnorna behärskade detta till fulländning. Kanske inte så konstigt eftersom den av de elva nunnorna som varit i kloster längst hade varit där i 65 år!

Efter goda pizzor gick Morgan för att hälsa på bekantas bekanta i staden och tjejerna gick "hem" till husbilen för en trevlig afton.

På söndagsmorgonen kom besök: Syster Maria och abbedissan Moder Karin kom till husbilen, som så välvilligt hade fått stå på klostrets parkering under vårt besök (vi fick även tillgång till ström och gästhemmets badrum).

Det fanns ett stort intresse bland besökarna att klostret skulle kunna ha en husbil. Varje utrymme granskades noga. Den egna fordonsparken är inte så stor.

Efter besöket i Vadstena så besökte vi trakten av Omberg och Tåkern. Den här delen av landet kräver fler besök.

Lysekil - en innehållsrik söndag

Lysekil har fått en ny strandpromenad som går längs vattnet på stans västra sida. På lördagskvällen cyklade vi längs promenaden och såg vilka möjligheter där fanns, och vilken utsikt!

Detta är Bohusläns flagga: Det mörkblå havet, den ljusblå himlen den röda graniten (se första bilden) och den nedåtgående solen. Man blir avundsjuk på Lysekilsborna som har fått en sådan attraktion. Hamnen är också en attraktion i sig och där stod vi på natten mellan lördag och söndag, gratis, mitt i stan med havet utanför. Men nu söndagen.

Jag började morgonen med ett dopp direkt från den nya strandpromenaden. Härligt i vattnet, sådär en 16 grader. Efter en traditionell frukost i husbilen tog vi cyklarna till Lysekils kyrka. En gammal kungälvsbo Hans Wolfbrandt är kyrkoherde här och skulle vara med på mässan hade vi läst i Bohuslänningen.
Kyrkan som verkligen är ett landmärke har nu ett samarbete med Missionskyrkan i Lysekil. Det var en innehållrik gudtjänst men många medverkande. Vi hälsade på Hans. Han skötte sig.


Efter gudstjänsten tog vi kyrkkaffe på taket till Havets hus och så cyklade vi iväg till en konstutställning som visade målningar och teckningar från en kvinna som varit teckningslärare i staden under 40 år. Hade hon varit i livet hade hon fyllt 100 i år.



Mätta på kaffe och kultur lämnade vi staden och åkte norrut mot Scanraff och körde ut till havet. Efter middag och tupplur tog vi återigen cyklarna för att utforska närområdet.



Överallt såg man spår efter stenarbetarnas arbete och det som vi uppskattde mest var nog Skalhamn, vars hamn för övrigt byggdes av sk AK-arbetare under första delen av 1930-talet.

När vi kom tillbaka till husbilen hade solen gått ner och himlen färgades i alla möjliga färger. Tyvärr ger inte en bild tagen innifrån husbilen genom en skitig ruta rättvisa för den naturupplevelse vi ser.

Men hallå, säger kanske nu vän av ordning, Söndagkväll vid havet: -Skall vi inte arbeta i morgon? Nej. Vi har tagit ledigt måndagen.