Bohuslän med Nicole och Joel

Joels flickvän Nicole sa en gång för något år sedan att det ser så mysigt ut på bloggen när vi är ute med husbilen så hon ville gärna följa med nån gång. Nu i helgen blev det av. Vädert var inte det bästa men det finns ju gott om gott humör och paraply. Vi började med en introduktion till graniten vid den nya bryggan i norra hamnen i Lysekil.
Följde sedan upp med en strapatsrik vandring på de hala och underbart vackra granithällarna på Ramvikslandet. Vi plockade vilda björnbär och gick genom en flock med lösgående nötkreatur innan vi drog oss tillbaka till husbilen där grabbarna skalade räkor och tjejerna bakade äppelpaj.

Nicole är ju duktig på att baka och äpplekakan blev riktigt ljuvlig efter smörgåsarna med räkor.

På söndagen åkte vi till Smögen för att gå på bryggan och ta del av båtlivet, kommersialismen med dess utbud av prisnedsatta varor.
Givetvis ingick en promenad på brygga innan vi styrde mot Hunnebostrand och ytterligare en inblick i stenhanteringen i Bohuslän genom ett besök på stenhuggarmuseet.
Vädret blev bättre under söndagen och vi kunde konstatera att vi är lyckligt lottade som bor i ett så vackert landskap. Lyckan blir inte mindre av att vi får lov att dela den med våra barn med respektiva pojk- och flickvänner.

Besök på det 22:a World Scout Jamboree

Hannes åkte med oss i husbilen på fredagskvällen till Skåne. Målet var världens största scoutläger. Vi passade på att hälsa på hos Hannes kusin Daniel med fru Linda och barnen Leatizia och Levi.

Här är en trött far och ändå tröttare dotter på lördagmorgonen då vi råkade väcka familjen genom att tuta på gatan utanför där vi övernattat.
Men sedan gick resan till Rinkaby och scoutlägret med nästan 40000 scouter från 156 länder som deltagare. I kön av besökande bara några meter framför oss står två scoutledare från missionskyrkan hemma: Johanna och Tobias. Vi slog följe under en stund på det stora lägret.

En portal med lindade rep i blått och gult hälsade oss välkomna.

Alla länders fanor bildade en avenue till det stora torget. Längs sidorna hade de olika delegationernas tält med utställningar, aktiviteter, mat och möjlighet till spontan gemenskap.

Hollands väderkvarn i trä.

Italienarna hade pluggat sin portal.

Frankrike.

Det här vita taket gav både regnskydd och skugga över köken ute i de olika byarna.

Det är väl ingen som missar att det är ett scouttält vi ser på bilden. (Mönster av scoutliljor).

Detta är en tältkyrka gjord av många olika mindre tält som på ett finurligt sätt kunde kopplas ihop. Kyrkan fanns på en plats där alla religioner hade sin plats.

Boy scouts of America hade med sig en uppblåsbar moské(!)

Det är ett myller av liv och en mängd språk och en dags besök kan bara ge en liten, liten inblick i hur det stora lägret fungerar. Det pågår ett par dagar till. Passa på att besöka det!

Tillbaka i vardagen

Som så många av våra bloggläsare har påpekat så måste vi nu även på bloggen tala om att vi kommit hem från vår 440 mil långa resa i Sverige, Norge och Finland.







Den sista biten på resan som vi inte kommenterat gick längs norrlandskusten kan man säga. Till Orsholmen där vi träffade delar av Öhwallsklanen,till Luleå där vi träffade herr och fru Boija, till Umeå där vi träffade Marias kompis Malin med pojkvän, till Pite havsbad där vi storögt konstaterade att detta var inget för oss, till Nordingrå (Höga kusten) där vi träffade herr och fru Blixter (från Göteborg och kompisar till Karins syster Gunnel). Färden gick vidare till Söderhamn där vi hämtade Britt(den andra systern)och till Gävle där vi cyklade till den nedlagda soptippen och fikade med Britt och Håkan. Via Falu koppargruva (även den nedlagd) kom vi till Uppsälje och Morgans kusin Gunvor och sedan över till västkusten för att hälsa på hos Eiron och Gunilla (Morgans bror och svägerska).
Sedan åkte vi hem. Vi var nöjda med vår resa men lite slappa med bloggskrivandet men nu hoppas jag att viss kompensation har skett.

Nu har vi börjat jobba igen. Grillen glöder varje torsdag.

I Karins födelsebygd

Nu, fredag kväll, sitter vi på en camping utanför Kalix och har fått igång bloggandet igen. Utanför är det lite regnigt och inte så behagligt att vistas. Vi tog god tid på oss och körde de 58 milen från Treriksröset med två övernattningar. Dels körde vi på den finska sidan men vi sov över på den svenska sidan av gränsen.

Här är ett bildbevis att vi varit vid Treriksröset, ja det här så det ser ut. Inte så imponerade som naturen runt i kring: Träsk, småskog, berg med snö på och en mängd djur. Det största djuret vi såg var lämmel, i antal vann mygg och knott.
I Narvik hittade vi en skylt där det stod hur kopiöst långt det var till olika platser i världen men på gränsen mellan Kiruna och Pajala kommun hittade vi denna:

Det är drygt 13 mil till centrum (ungefär från Kungälv till Falkenberg), på andra sidan vägen stod en skylt med avståndet till Kiruna centrum: 23 mil. När vi kom fram till Pajala hittade vi en annan vägvisare på torget. Vi var i trakten som skildras i boken "Populärmusik från Vittola" och skylten visar vägen till olika platser i boken t.ex. Jympasalen där det var husmodersgymnastik eller mot Reningsverket där det anordnades Kommunmästerskap i Supning.
Om inte denna bild inte helt kan ge rättvis år skylten så rekommenderas Mikael Niemis bok. (Det står Kina på skylten som pekar neråt).

Jag har sedan ett 15-tals år längtat efter att få komma till Moudoslompolo. Varför då?, frågar säkert någon. Jo, för ca 15 år sedan sålde Vägverket ut en hel mängd anläggningar runt om i landet och annonserade och ville ha anbud på dessa. I listan på anläggningar fanns det en anläggning i Moudoslompolo - vilket fantastiskt namn, bara namnet lockar fantasin. Nu äntligen kom jag dit. Detta tror jag är det Vägverket ville sälja:

Vi passade på att sova över på kyrkans parkering och i den byn var det tyst. Vi passade på att shoppa lite på vår resa. Karins lilla handväska (en present från nån bokklubb) behövde bytas ut och i Sattajärvi finns det en fabrik som gör fina grejer av renläder t.ex näbbstövlar, skor, handskar och - väskor.

Väskan är fotograferad vid framrutan i husbilen, där ser det nu ut som skyltfönstret i en affär för damunderkläder, här ligger nu sådana för tork eftersom campingplatsens torktumlare inte kunde utföra sitt arbete.
Deta är en del av anläggningen vid Fattenborg en bit norr om Töre. Här var det tyst, tre bilar och en cyklist kom förbi på vägen under det halva dygn som vi var där. Tyst och varmt väder innebar att husbilens fönster stod öppna och man kunde känna den goda doften av tallskog.

Detta är en bild på späckhuggare och det får bli ytterligare en liten glimt från Lofoten som vi kommer att skriva senare.

Vi har rundat Sverige!

Hyvä päive, eller va det heter, vi är i Finland. Vi har nu lämnat kusten i Norge och kört in i den fantastiska fjällvärlden som finns här precis mellan de tre länder som gränsar till varann. I morgon (onsdag) tänkte vi bege oss till själva röset där de tre länderna förenas:Treriksröset.

På bilden ser ni den sjö som skall passeras i morgon före den långa vandringen till röset.

Nu åter till rapporteringen om vårt besök på Lofoten mm. Den kommer senare, men som ett smakprov från vattnen väster om Vesterålen så kan vi visa en stjärtbild på en kaskelottval:


Bilderna på späckhuggare är inte så imponerande men vi fick en rejäl bonus när vi fick se ett grupp späckhuggare runt båten. Späckhuggare brukar ses under vinterhalvåret - vi hade tur.

Vi har nu passerat resans geografiska höjdpunkt och börjar så smått att köra söderut. Vi har inte så bråttom utan kommer att njuta av färden.

PS: Just nu hör vi den finska göken låta utanför husbilen. (Vi tror att det är en gök - vi är inte så bra på finska.) DS

Vesterålen = norr om Lofoten

Vi har vid flera tillfällen sett havsörn men detta är den bästa bilden.

Nu tror ni alla att vi har en molnfri himmel över oss hela tiden men så är inte fallet. Moln, duggregn och cirka 11 grader varmt i luften hade vi både på midsommarafton och idag på midsommardagen. Man förstår att normännen firar midsommar eller S:t Hans dag som de säger, med ett rejält bål. Just nu hittade vi inte bilden men är kommer en annan efterfrågad bild:

Jag står och kontrollerar temometerna före jag skall slänga mig i 10,5 grader och i luften bara nån grad över. Detta är i det närmaste så långt väster ut man kan komma i Norge:Nyksund.

Nu krånglar nätet för oss. Vi har det bra och i morgon skall vi se på valar!!

Fantastiska Lofoten

Vi har varit på Lofoten drygt ett dygn och det är precis så fantastiskt som vi önskade. Vädret har varit allt från soligt till regnigt och i går kväll - mycket blåsigt (kuling).

Vi har tagit del av Lofotens två huvudnäringar fisket och turismen. Just nu sitter vi inne på ett kafe med internetuppkoppling och skriver detta. Tyvärr stänger man om en stund så vi hinner inte delge er så mycket men några bilder till kan det bli:

För de ornitologiskt intresserade kan vi berätta vi såg en havsörn och hörde göken samtidigt!


Vi kanske inte kommer att skriva så mycket mer nu när vi är i Norge för vi kan inte använda vår svenska uppkoppling.


Joel:

Vi är på Lofoten (norge).

Vi mår bra.

Östersund och Frösön

Efter tre dagar med fricampning (vi står på parkeringsplatser vid badplatser, idrottsanläggningar eller där vi tycker det är fint) så är det dags att bokstavligt talat ladda batterierna. Vi ställde bilen på en camping på cykelavstånd i från Östersunds centrum och har gjort små cykelturer och promenader. Vi har inte gjort så mycket mer - det är ju semester.
På stortorget i Östersund fick vi lyssna till en konsert av två skolekorps, Tillerbyen och Orkdals från Trondheimtrakten. Jätteduktiga gutter och piker som spelade allt från signaturmelodin till "Mupparna" och till "Obligationsmarschen" som i Norge heter "Norge i rött vitt och blått"

Idag unnade vi oss lyxen att äta mat som någon annan tillagat och köpte med oss mat till campingen som vi åt ute tills duggregnet jagade in oss. Vi fixade lite med tvätt och sådant innan vi åkte över till Frösön på en samling som vi läst om i Länstidningen. EFS har ett sommarhem, Frösövallen, som ligger högt upp (granne med Petterson-Bergers "Sommarhagen") med en vidunderlig utsikt över Storsjön.
Man hade bjudit in en välkänd profil i länet som har förmiddagsprogram varje dag på radio Jämtland. Rubriken på mötet var "Ett liv -en berättelse". Småtrevligt och intressant.
Utsikten från tornet kan man inte klaga på:
( Nej, vi har inte sett något Storsjöodjur, mer än som planteringar, flaggor och turistsouvenirer.)

Mitt i Sverige - snö på bergssidorna.

I Sveg kunde man inte missa den här stora björnen som stod vid ett vägskäl. Vi dök också in på en liten utställning man hade om Mankell, det kan tyckas konstigt men Henning Mankell har bott i Sveg i 10 års tid.

I Vemdalen tog vi oss ut i björnskogen på en rejäl runda, några björnar såg vi inte men en hel del andra djur. Mest fåglar och flygfän.
Här försöker Morgan att spruta myggspray på valda delar av djurlivet.

Detta är en bild från Klövsjö ner mot sjön och mot bergen med snö på sidorna, och alla blommor! Karin hittar nya sorter varje dag som tas med till husbilen och artbestämms. Idag var det en vitpyrola som stod under en kraftledning som blev utsatt för granskning. Det är bra att vi har olika intressen, jag upptäckte Sveriges mysigaste busskur. Ser lite annorlunda ut är Västtrafiks på utsidan men det är insidan som räknas.


I busskuren fanns på väggen förutom tidtabellen även en liten utställning om bomärken från bygden, spegel, sittdynor, skräpkorg och några tidningar att bläddra i.
Karin har idag fått fler stenar till sin samling. Vi körde förbi en skylt där det stod "Geologihuset" och eftersom vi sagt nån gång att vi ville lära oss mer om stenarter, så vände vi och hamnade vid Locknekratern som en gång skapades av en 400 miljoner ton tung meteorit som slog ner här söder om Östersund. Det var för 455 miljoner år sedan men i samband med detta skapades en hel mängd bergarter som nu kan ses i landskapet - och på utställningen.

Utanför Geologihuset byggde några entusiastiska amatörgeologer en mur där man satte fast stenar som man hade samlat under många år. Vi började tala med ett par och de överlämnade täljsten (Jämtlands landskapssten) och "ingredienserna" i granit (Bohusläns landskapssten): fältspat, glimmer och kvarts. Vi fick även en liten bit talksten.

Nu när vi sitter här på campingplatsen i Östersund vill vi tacka för alla som läser och det är jätteskoj med kommentarerna.