God Jul och Vem är Vem?

God Jul! Här hemma har vi blivit sex figurer rikare. Samma antal som våra barn med rspektive. Så givietvis kommer frågan: vem är vem?

Svara gärna i kommentatorsfältet här nedan:
Här kommer bilderna individuellt:

 

Det blev lite slarvigt för att nu kom Hannes, Jenny, Joel, Nicole och hunden Ricki innanför dörren och nu skall det bli julfrukost. GOD JUL!!

En händelserik resa

Se här Andreas far och mor vid Vätterns strand. Vi är tillsammans på väg till Stockholm för att hälsa på det andra paret Öst.

Se här står Andreas själv och ser glad ut. Han har visat oss(från utsidan) den nya lägenheten som de skall flytta in i i höst. (Bredvid hans högra lillfinger finns det en balkong som är delad på mitten, den del som är längst åt (vårt) vänster kommer snart bli Östs).Sydläge.

Här är även unga fru Öst med, nyinstallerad ungdomspastor i Abrahamsbergskyrkan.

På vägen hem slutade Hymer att fungera. Bärgningsbilsresa till Nyköping där en vänlig verkstadschef förbarmade sig över oss, på övertid, och lagade Hymer. TACK!

Ja det var en resa det!

Vad är det för en fågel?

Jag stod och diskade och tittade ut genom fönster. På den gren där fågelmaten brukar hänga på vintern satt denna fågel. Jag känner inte igen den. Kan någon säga mig vad det är för sort?
Denna bild ger inte riktigt rätt färgåtergivning - stjärtfjädrarna är tex rödare.

Fjällen, Norge och hem

Så här glada och förväntansfulla var systrarna när de skulle ge sig iväg på sin fjällvandring. De skulle gå den sk. Jämtlandstreangeln: Storulvån till Sylarna 16 km - Sylarna till Blåhammaren 19 km och sedan det sista benet 12 km. Regnet hängde i luften, molnen var låga och snön, som låg rikligt kvar i fjällen dunstade och fyllde på molnen.

Lederna är både rösade och på sina platser försedda med spångar och där det är aktuellt att vada så är det förberett med stenar att gå på. Så det är inte så svårt att gå i fjällen just här, rent orienteringsmässigt.

Men det är klart att det kostar på att gå så mycket. Här, helt utslagna, har systrarna lagt sig bredvid spåret och det dröjer inte läge innan betydligt mer vältränade fjällmänniskor kommer till undsättning ( med att ta denna bild). Nattvilan fick man annars på de olika fjällstationerna.

Här vadar Karin över en bred och ganska strid bäck. I det kalla vattnat försvann känseln i fötterna ungefär på halva vägen över.

Den sista vandrardagen bjöd på väder utan behov av regnkläder och det var ett kärt återseende när husbilen siktades. Efter dusch och middag styrdes färden västerut, över bergskammen och ner mot västerhavet.

I närheten av den lilla orten Hell övernattade vi 10 meter från havets strand. (Här är en "måstebild" när man är vid tågstationen, engelsktalande personer får ett gott skratt.)

Dagen efter blev det besök i Trondheim. Fika, titta i affärer, se på Nidarosdomen (stor viktig kyrka) och promenad runt om i stadens centrala delar. Här är en bild på Nidälven och de köpmanshus som bokstavligt står i vattnet. Storstaden lockade oss inte lika mycket som den längtan vi hade att få se den unika norska naturen i mötet mellan hav och fjäll.

På smala vägar klättrade vi nu åter upp, denna gång på Trollstigen med sina hårnålskurvor och 10% lutning. Himlen hade nu åter fått besök av moln som vi i vår tur besökte. Vattenfall, svindlande stup, stora turistbussar och engagerade systrar ("Kan du inte stanna här, jag vill ta en bild") gjorde körningen extra spännade.

Vid en utsiktspunkt vid Geirangerfjorden höll en glasmästare på att byta glas. Hans arbetsplats var på kanten av det flera hundra meter höga stupet på fjordens sida. Ingen dålig utsikt från arbetsplatsen.

Efter en övernattning på en campingplats så gick hela sista dagen åt till att åka E6 hem mot Kungälv igen. E6 i Norge, norr om Oslo,  är till stor del i samma skick som Marstrandsvägen.

På var sitt håll

Karin och syster Britt har gett sig ut på en fjällvandring bland mygg och snö. Själv har jag besökt museum mm i Jämtland. I går var jag på Mus-Olles museum och nu om en stund så skall jag gå in på Jamtli, länsmusset.
De har en 1970 tals utställning där som jag gärna skulle vilja se. Eftersom Karin tog med sig kameran så får ni tro på vad jag säger, för några bilder blir det inte.

Var jag går i skogar,berg och dalar

Här är en vacker vy i mitten av Höga Kusten där man verkligen ser kvaliteterna i världsarvet. Här höjer sig marken snabbare än på någon annat ställe på hela klotet. Vi gick en guidad tur i Skuleskogens nationalpark.

Vi körde genom de ångermanlänska berg och dalarna och kom fram till den lilla byn Myckelgensjö (möjligen 15 gårdar) där det intill vägen fanns en hembygdsgård.

Bland mygg och naturreservat

Här ser vi Karin i sitt rätta element med Floran i hand på väg ut i skogen för att leta efter orkideer. I just detta naturreservat (Vallmyran) kunde man finna den mystiska orkidén Nornan. Men den blommar ungefär samtidigt som blåbäret så vi var lite sent ute. Men där fanns Jungfru Marie nycklar och nattviol och lite andra blommor som Ormbär, Stenbär, Linnea och inte att förglömma -Midsommarblomster. För min egen del tittade jag mest på djuren, eller insekterna. Eftersom vi var i ett naturreservat så försökte jag med övertalning och genom att visa uppskattning (med applåder) få alla mygg och flugor att lämna mig.

Blomman heter Ögonljus och är en ny bekantskap.

Detta är det tredje naturreservatet som vi hunnit med under dagen (de

ligger i närheten av varandra) - klapperstensfälten vid Norrfällsviken. Tänk att dessa stenar och block fanns i inlandsisen och att havet därefter bearbetat dem och slipat dem runda.

Nu är det go´ natt, ja dvs hur mycket god natt det nu blir med alla kliande myggbett från dagens naturupplevelser. 

Årets (norrlands-) resa

Återigen styrs Hymer norrut genom Dalsland, Värmland och till Dalarna där den första övernattningen sker på Sollerön som ligger i Siljan.

Här är en bild på Sollerön från Gesundaberget som vi passade på att bestiga innan vi körde vidare genom Hälsingland, Medelpad och in i Ångermanland.

Målet för första delen av vår resa var en Skogs, Fiske och Jakt-mässa i Kramfors-trakten. Syftet var att vara med på kvällens konsert med Norrlandsgruppen "Östen med resten" som uppträdde. Tyvärr var det mycket regn, se bara på leråkern mellan de olika tälten på mässan. Men under kvällens konsert så tittade solen fram. ("Hon kommer med solsken till mig" heter en en av Östens mer kända låtar).

Den här gänget kan väldigt många låtar, bland annat fick vi vara med i ett allsångsmedly med 34 låtar på 6 minuter där övergångarna gick fort och oväntat, tex: Huvud, axlar, knä och... två mörka ögon...osv.

Karin tog denna bild på mig, hon tyckte att jag såg väldigt nöjd ut när jag lyssnade på konserten.

Idag var det betydligt bättre väder på morgonen och vi åkte ut till Höga Kusten, till ett naturreservat som heter Rotsidan. Här ligger havet på och slår mot berghällarna (mörk diabas) eller mot klapperstensfältet.

Island - äntligen!

Island är annorlunda, här är ett lavafält där det inte växer något mer än nån slags lav uppe på lavastenarna. Fälten är gigantiska. Detta var den tråkiga delen.

Mitt i lavafältet finns detta. En sjö med turkosblått vatten, varmt vatten som det gick att bada i.

Se äntligen en badbild på Karin, vattnet var över 20 grader (38 ungefär) och är bland tuister från världens alla hörn.

Här står vaggan för den nordeuroperiska demokratin - Alltinget



Se blåvita lupiner. Det finns bara blåvita lupiner på Island, inga rosa, vita, röda eller orange - bara blå!

Floosssch! Plötsligt sprutar det upp massor av kokhet illaluktande vatten ur ett hål i marken. Vi är i ett område där det finns över 50 olika ställen där det bubblar upp kokande vatten ur marken.

Och här är Gullfoss det stora vattenfallet som är så mäktigt.  Nu har vi/ni sett de klassiska besöksställena på Island. Vad vi gjorde sedan berättar vi gärna om, men vi kan avslöja att det var annorlunda, intressant och trevligt.

Kastanjen 4 och sista delen

Känner ni igen den? Knoppen i kastanjeträdet?

För ett par månader knappt en centimeter bred och nu hundra gånger bredare.

Tre rejäla blad och en blomställning, stolt som en spettekaka.

Tänk då hela trädet fullt i dessa blommor och dessa blad, magnifikt med mycket skugga så här soliga dagar.

Katanjen igen, del 3.

Så här såg kastanjeknoppen ut på kvällen den första maj.

Och nu i kväll har knoppen vuxit ut till tre stora blad och början på en tjusig blomställning. Nu räcker inte ett finger som referens, nu får det bli tumstocken. (Eller meterstocken som vän av ordning tänker när han ser den äkta Hultaforsstocken på två meter som inte tillverkas lägre.)  Jag förstår av en kommentarer till mitt förra inlägg att man saknar beskrivningar av våra upplevelser i husbilen. Vi saknar också dessa upplevelser. Men lugn det kommer. (När kastanjen blommar).

Kastanj del 2

Kastanjen igen den slår ut NU!

20120423

20120428

Nu ser det ut så här, snart ser man inte höghusen. Följ den spännande fortsättningen!

Kastanjen

20120414:

20120326:

Hösten 2011: