Fjällen, Norge och hem

Så här glada och förväntansfulla var systrarna när de skulle ge sig iväg på sin fjällvandring. De skulle gå den sk. Jämtlandstreangeln: Storulvån till Sylarna 16 km - Sylarna till Blåhammaren 19 km och sedan det sista benet 12 km. Regnet hängde i luften, molnen var låga och snön, som låg rikligt kvar i fjällen dunstade och fyllde på molnen.

Lederna är både rösade och på sina platser försedda med spångar och där det är aktuellt att vada så är det förberett med stenar att gå på. Så det är inte så svårt att gå i fjällen just här, rent orienteringsmässigt.

Men det är klart att det kostar på att gå så mycket. Här, helt utslagna, har systrarna lagt sig bredvid spåret och det dröjer inte läge innan betydligt mer vältränade fjällmänniskor kommer till undsättning ( med att ta denna bild). Nattvilan fick man annars på de olika fjällstationerna.

Här vadar Karin över en bred och ganska strid bäck. I det kalla vattnat försvann känseln i fötterna ungefär på halva vägen över.

Den sista vandrardagen bjöd på väder utan behov av regnkläder och det var ett kärt återseende när husbilen siktades. Efter dusch och middag styrdes färden västerut, över bergskammen och ner mot västerhavet.

I närheten av den lilla orten Hell övernattade vi 10 meter från havets strand. (Här är en "måstebild" när man är vid tågstationen, engelsktalande personer får ett gott skratt.)

Dagen efter blev det besök i Trondheim. Fika, titta i affärer, se på Nidarosdomen (stor viktig kyrka) och promenad runt om i stadens centrala delar. Här är en bild på Nidälven och de köpmanshus som bokstavligt står i vattnet. Storstaden lockade oss inte lika mycket som den längtan vi hade att få se den unika norska naturen i mötet mellan hav och fjäll.

På smala vägar klättrade vi nu åter upp, denna gång på Trollstigen med sina hårnålskurvor och 10% lutning. Himlen hade nu åter fått besök av moln som vi i vår tur besökte. Vattenfall, svindlande stup, stora turistbussar och engagerade systrar ("Kan du inte stanna här, jag vill ta en bild") gjorde körningen extra spännade.

Vid en utsiktspunkt vid Geirangerfjorden höll en glasmästare på att byta glas. Hans arbetsplats var på kanten av det flera hundra meter höga stupet på fjordens sida. Ingen dålig utsikt från arbetsplatsen.

Efter en övernattning på en campingplats så gick hela sista dagen åt till att åka E6 hem mot Kungälv igen. E6 i Norge, norr om Oslo,  är till stor del i samma skick som Marstrandsvägen.

På var sitt håll

Karin och syster Britt har gett sig ut på en fjällvandring bland mygg och snö. Själv har jag besökt museum mm i Jämtland. I går var jag på Mus-Olles museum och nu om en stund så skall jag gå in på Jamtli, länsmusset.
De har en 1970 tals utställning där som jag gärna skulle vilja se. Eftersom Karin tog med sig kameran så får ni tro på vad jag säger, för några bilder blir det inte.

Var jag går i skogar,berg och dalar

Här är en vacker vy i mitten av Höga Kusten där man verkligen ser kvaliteterna i världsarvet. Här höjer sig marken snabbare än på någon annat ställe på hela klotet. Vi gick en guidad tur i Skuleskogens nationalpark.

Vi körde genom de ångermanlänska berg och dalarna och kom fram till den lilla byn Myckelgensjö (möjligen 15 gårdar) där det intill vägen fanns en hembygdsgård.

Bland mygg och naturreservat

Här ser vi Karin i sitt rätta element med Floran i hand på väg ut i skogen för att leta efter orkideer. I just detta naturreservat (Vallmyran) kunde man finna den mystiska orkidén Nornan. Men den blommar ungefär samtidigt som blåbäret så vi var lite sent ute. Men där fanns Jungfru Marie nycklar och nattviol och lite andra blommor som Ormbär, Stenbär, Linnea och inte att förglömma -Midsommarblomster. För min egen del tittade jag mest på djuren, eller insekterna. Eftersom vi var i ett naturreservat så försökte jag med övertalning och genom att visa uppskattning (med applåder) få alla mygg och flugor att lämna mig.

Blomman heter Ögonljus och är en ny bekantskap.

Detta är det tredje naturreservatet som vi hunnit med under dagen (de

ligger i närheten av varandra) - klapperstensfälten vid Norrfällsviken. Tänk att dessa stenar och block fanns i inlandsisen och att havet därefter bearbetat dem och slipat dem runda.

Nu är det go´ natt, ja dvs hur mycket god natt det nu blir med alla kliande myggbett från dagens naturupplevelser. 

Årets (norrlands-) resa

Återigen styrs Hymer norrut genom Dalsland, Värmland och till Dalarna där den första övernattningen sker på Sollerön som ligger i Siljan.

Här är en bild på Sollerön från Gesundaberget som vi passade på att bestiga innan vi körde vidare genom Hälsingland, Medelpad och in i Ångermanland.

Målet för första delen av vår resa var en Skogs, Fiske och Jakt-mässa i Kramfors-trakten. Syftet var att vara med på kvällens konsert med Norrlandsgruppen "Östen med resten" som uppträdde. Tyvärr var det mycket regn, se bara på leråkern mellan de olika tälten på mässan. Men under kvällens konsert så tittade solen fram. ("Hon kommer med solsken till mig" heter en en av Östens mer kända låtar).

Den här gänget kan väldigt många låtar, bland annat fick vi vara med i ett allsångsmedly med 34 låtar på 6 minuter där övergångarna gick fort och oväntat, tex: Huvud, axlar, knä och... två mörka ögon...osv.

Karin tog denna bild på mig, hon tyckte att jag såg väldigt nöjd ut när jag lyssnade på konserten.

Idag var det betydligt bättre väder på morgonen och vi åkte ut till Höga Kusten, till ett naturreservat som heter Rotsidan. Här ligger havet på och slår mot berghällarna (mörk diabas) eller mot klapperstensfältet.