Frosten kom och tog alla bladen på vår kastanj och då kände vi att nu får vi göra säsongens sista resa med husbilen. Återigen blev det Bohusläns klippor som blev vårt resmål.
Havet och solnedgången med den underbara himlen är alltid lika trevligt att se på. Men när solen har gått ner och mörkret lägrar sig runt husbilen - vad har man då för sig?
Förutom att dricka te och kaffe kan man läsa böcker, skriva dagbok, blogga, eller rensa bland papper från politiska uppdrag. (Tre stora kassar med papper blir en liten kasse och en sopsäck med papper.)
När denna resa är över kommer husbilen att få bo inomhus över vintern och vi kommer att ägna oss åt andra aktiviteter. När bandysäsongen är över är det åter dags att rulla ut husbilen och njuta av vårt vackra land igen. Eller kanske går färden till........... Vi får se!
Efter att ha strosat runt i hamnkvarteren drog vi oss tillbaka till husbilen och åt en god och nyttig räkmacka (köpt på Hälsöfisk utanför Konsum i Kungälv). Hamnvakten tog upp serviceavgiften och vi tog var sin bok och slumrade in. På morgonen var det full fart. De sommarbutiker som i vanliga fall säljer kläder till Djursholmsbor hade nu rea. Morgan köpte sig stjortor för 50 spänn styck och Karin köpte klänning, topp och en utanpå-stjorta. Sedan kom regnet, men vad gör det när man har böcker, varann och torrt om fötterna?
Efter promenaden var det dags för Morgan att testa vattnet. Det var salt, blött och höll en temperatur på 17 grader.
Kvällens sjöväder rapport talade om "Kuling 17" vid kusten och sol på morgonen och så blev det. Vi tog oss ut på de underbart formade röda granitklipporna i den hårda blåsten och kunde njuta av vågornas väg över havet för att sedan se dem krossas mot Bohuslän.
Vi såg fåglar vi inte kunde namnet på och vi såg växterna försöka växa i denna speciella miljö, se detta vildäppeträd som stammat upp sig själv mot den varma klippan.
Ljungen blommar än och björnbären är snart mogna. Stormarna kommer och höstens färger börjar komma fram. Det finns många anledningar att göra en Inbjudan till Bohuslän.
Bloggen som var ett sätt att kommunicera med de som var hemma har nu fyllt sitt syfte. Vi är tillbaka hemma och nu börjar arbete och det vanliga livet igen. Men det är klart vi kanske skriver en och annan rad när vi är ute med husbilen i fortsättningen också.
Denna nybyggda thailänska paviljong i Jämtland får väl ändå räknas som en av de märkligaste byggnaderna vi sett på resan. Eftersom vi kom så sent på kvällen kunde vi inte komma in och bese den närmare men ändå..
Alla husbilar såg inte ut som vår. Denna gamla tyska militärbil parkerade bredvid vår bil vid bron över Ångermanälven. Observera världskartan på bilen sida.
Lunchöppet!
Kallaste vattnet var det här. Vi hade ingen termometer med men det känndes. Kallt. Att doppa mer än fötterna var inte att tänka på. (Kolla snön.)
Hemavan ett stenkast från Kungsleden.
21 grader i vattnet var det i Bohuslän när vi sista dagen gjorde ett stopp på resan. Det är Karin som tagit bilden men jag kan intyga att även hon badade denna gång.
Det är en fantastisk förmån som vi har att kunna åka runt i vårt vackra land under fyra hela veckor. En dröm om att få lära känna och njuta av norrland har gått i uppfyllelse. Vi har lärt om skogen, vattnet och malmen som betytt så mycket för vårt land. Vi har träffat människorna som lever idag och genom museér, utställningar och guidningar har vi fått lära om dom som gått före. En rejäl dos med samhällskunskap på det mest positiva sätt. Och historia, geologi, kemi, fysik....
Att sedan vi fick njuta av den vackraste tiden med alla blommor, gräs och träd i all sin prakt är en bonus och ett minne inte bara för i år utanför hela livet. Den tur med vädret vi haft innebär att vi har sett långt över skogar och hav, upp till toppen på de högsta berg och ner i den djupaste dal. Vi har verkligen kunnat ta in naturens rikedom.
Men att säga att man lärt känna norrland på 4 veckor är att förhäva sig, det finns mycket kvar att se och uppleva, kanske i en annan årstid en annan gång.....
Är det nu så att någon vill veta mer så hör bara av er. Nu slutar bloggandet för denna resa.
Om denna dag var en höjdpunkt för Karin så var dagen efter en höjdpunkt för mig. Vi åkte till Ruttjebäcken som rinner ner till en sjö och har under åren slipat fram en mycket speciellt bäckravin med fina avsatser och jättegrytor och rutchkanor i vattnet. Vi som badade i det 8 gradiga forsande vattnet fick en oförglömlig upplevelse. 
Så tackade vi för oss och inledde resan hemåt via Norge.
Snöklädda berg och en underbar natur. Vi parkerade vår husbil på gården vid SMU:s Fjällgård i Hemavan. Vi blev mycket vänligt mottagna av föreståndaren och snart träffade vi Ingbritt som kom med tips på vad kunde göra. I värmen var natten en kamp mot, ja ni vet.
När vi till sist, i den iskalla Syterbäcken, hittade Tussilago som växte i vattnet trodde man inte det var möjligt. 
Karin är duktig på växter och kan namnen på väldigt många växter och blommor men den flora som finns på fjället är inte lätt att kunna om man inte tränar på dem. Men vacker är det.
Eftersom det bara var en liten dagstur gick vi med lätt packning, på Kungsleden som kan betraktas som fjällvandarnas motorväg. Trots den lätta vandringen så var det gott att efter vi kommit "hem" till Fjällgården fått duscha och lagat och ätit grekiskpastasallad med rökt renkött lägga sig en stund i husbilen.
Som sagt är det trevligt med kommentarer, vi har förstått att det var lite knepigt i början att lämna sådana och att det kanske är det nu oxå. Kurt-Evert Anderssons kommentarer och tips saknar man och små hälsningar från kompisar och deras kompisar.
Det är nog så att vi har fått lite lappsjuka. Kungälvs-Postens hemsida är inte uppdaterad och det man kan läsa på GP.se kan man höra på radion. Vi saknar inte TV:n så mycket för vi har ofta en vacker och varierande syn utanför husbilens fönster.
Nu skall jag packa in cyklar och grejer i bilen, tvätten är snart torr och då åker vi.
(Skrivet fredag den 26 klockan 11.38)
Vi tog vägen om Porjus och såg på det gamla kraftverket, det nya producerar lika mycket el som behövs för all Sveriges belysning. Det fanns mycket att se på men denna klocka från 1928 är lite speciell:
Jokkmokk hade ett stort utbud av aktiviteter kring samer och fjällen och vi valde att gå på museum med detta som tema. Sedan ett besök i Fjällträdgården där fjällvärldens växter exponerades samt besök hos Jokkmokks lokala näringsliv. 
Men växterna gör sig bäst i sin naturliga miljö här ett exempel på tuvull på vägen mellan Jokkmokk och Sorsele:
Eller denna underbara äng i Tornedalen.
Jo, det blev ett bad till men inte i Luleälvens vatten utan i Vindelälven!
Som ni ser blommar tulpanerna i centrala Kiruna, dit vi gick för att åka ner i mörkret.
Vår gruva (LKAB är ägd av staten) är imponerande. Det går inte att på detta sätt beskriva hur storleken, men nedanstående bild kan visa storleken på den skopa som man lastar ut malmen.
Vi kom upp och åkte till en annan lite annorlunda miljö, ishotellet i Jukkasjärvi. Vi kom lite sent.
Hotellet var borta men campingplatsen i Gällivare var kvar. På morgonen var det storstädning i husbilen och tvätt av kläder. Medan kläderna torkade besökte vi Pluppskogen. Plupp var inte hemma i kåtan men han fick besök av sin kompis med liknande frisyr(på morgonen):
När vi hämtade ut kläderna från torktumlaren var de fortfarande blöta. Men vi for ändå vidare till Porjus med sitt kraftverk och sedan till Ålloloukta vid vägs ände invid Stora Lulevattens strand.
Det är genom vår vän Karin D som vi hittat hit och tack vare henne och en hel hop med vänliga släktingar kunde vi ställa upp husbilen i den här miljön med renar betande 15 meter i från oss.
Å äntligen kunde vi hänga upp de våta kläderna.
IKEA! Tyvärr var det stängt så köttbullslunchen fick bytas mot sill och potatis i husbilen.
Vad som inte låter sig stängas av är Kukkolaforsen som vi förstår av denna film:När vi nu närmar oss polcirkeln sökte vi oss upp på ett högt berg för att få se midnattssolen. Tillsammans med ett tjugotal andra stod vi på berget och såg solen gå ner bakom nästa berg, sedan vandrade den under skogsridån i cirka 35 minuter för att sedan dyka upp till en ny morgon. En annorlunda upplevelse. Lite kyligt, men vi förstod av ortsbefolkningen på plats att hade det inte blåst så hade det blivit frost. Huva!
På morgonen passerade vi polcirkeln och njöt av Tornedalens vackra blommor, underbara vyer och ändlösa skogar. Då och då under vägen bromsas bilen in, stannar på vägen och Karin går ut och fotograferar/plockar/gräver upp någon fin blomma såsom Fjällvedel, ängabollar(smörbollar) och midsommarblomster. Vi stannar dock inte för de blommande maskrosorna. Även renar finns i vägrenen vilket kan leda till inbromsningar.
Karin har ett utrtyck när nånting ligger långt bort "Det är borta vid Korpilombolo". Hennes forna arbetskamrater i Vänersborg frågade:"-Vad är det där Korpilombolo för något?"
Vi kan nu avslöja att det är ett samhälle i Norrbotten mellan Överkalix och Pajala. Det är ingen ort, då Korpilombolo saknade pizzeria. Pajala hade en sådan och pizzan med rökt ren smakade rent underbart.
Styrkta av måltiden gick färden till Kiruna - i ständig sol.
(Detta skrivs klockan 00.58 och solen lyser för fullt på LKAB:s huvudkontors norra sida.)
