Lysekil - en innehållsrik söndag

Lysekil har fått en ny strandpromenad som går längs vattnet på stans västra sida. På lördagskvällen cyklade vi längs promenaden och såg vilka möjligheter där fanns, och vilken utsikt!

Detta är Bohusläns flagga: Det mörkblå havet, den ljusblå himlen den röda graniten (se första bilden) och den nedåtgående solen. Man blir avundsjuk på Lysekilsborna som har fått en sådan attraktion. Hamnen är också en attraktion i sig och där stod vi på natten mellan lördag och söndag, gratis, mitt i stan med havet utanför. Men nu söndagen.

Jag började morgonen med ett dopp direkt från den nya strandpromenaden. Härligt i vattnet, sådär en 16 grader. Efter en traditionell frukost i husbilen tog vi cyklarna till Lysekils kyrka. En gammal kungälvsbo Hans Wolfbrandt är kyrkoherde här och skulle vara med på mässan hade vi läst i Bohuslänningen.
Kyrkan som verkligen är ett landmärke har nu ett samarbete med Missionskyrkan i Lysekil. Det var en innehållrik gudtjänst men många medverkande. Vi hälsade på Hans. Han skötte sig.


Efter gudstjänsten tog vi kyrkkaffe på taket till Havets hus och så cyklade vi iväg till en konstutställning som visade målningar och teckningar från en kvinna som varit teckningslärare i staden under 40 år. Hade hon varit i livet hade hon fyllt 100 i år.



Mätta på kaffe och kultur lämnade vi staden och åkte norrut mot Scanraff och körde ut till havet. Efter middag och tupplur tog vi återigen cyklarna för att utforska närområdet.



Överallt såg man spår efter stenarbetarnas arbete och det som vi uppskattde mest var nog Skalhamn, vars hamn för övrigt byggdes av sk AK-arbetare under första delen av 1930-talet.

När vi kom tillbaka till husbilen hade solen gått ner och himlen färgades i alla möjliga färger. Tyvärr ger inte en bild tagen innifrån husbilen genom en skitig ruta rättvisa för den naturupplevelse vi ser.

Men hallå, säger kanske nu vän av ordning, Söndagkväll vid havet: -Skall vi inte arbeta i morgon? Nej. Vi har tagit ledigt måndagen.