Svartedalen nära men ändå så tyst och lugnt.

Sista helgen i augusti fick vi möjlighet att åka ut med husbilen igen. Vi valde mellan skog och hav och så blev det skog. Svartedalen är full sjöar och bra ställen att parkera en husbil på under en natt så vi åkte iväg till vår favoritsjö. Men då en familj med husvagn hade tagit "vår" plats åkte vi vidare och stanade för natten invid en forsande å. Det är mycket vatten i vattendragen nu.

Förutom bruset från ån och ett och annat motorfordon så är tyst i skogen nu. De flesta fåglar har tystnat och när det är vindstilla hörs inte ens suset från trädens kronor. Det obeskrivligt skönt att slippa den ljudbild av motorväg som i vanliga fall vi lever med oavsett om vi är hemma eller på jobbet.

Svartedalen är som bäst just nu. Skogbruksstyrelsen sålde en stor del av Svartedalen till en person för 70 miljoner kronor. Här finns mängder av avverkningsfärdig skog. Den nya ägaren tänker att avverka den, inte allt på en gång utan under några år framöver. Modernt skogsbruk lämnar stora spår efter sig: Kalhyggen, djupa diken, förstörda stigar och ett helt förändrat landskap. Vill man på nära håll uppleva skog såär Svartedalen perfekt just nu. Om några år kommer den uppväxta skogen att vara borta. Passa på.

Vad har då skogen att erbjuda mer är tystnad uppväxta träd? Vi tar för oss av de svampar, blåbär, björnbär och annat som vi hittar. Vad det gäller svampar så är det bara gula kantareller som vi vågar oss på. För er som känner till andra ätbara svampar så kan vi med gott samvete säga att de står kvar. Vi tar också promenader och cykelturer.

I fredags kväll blev det en promenad på vägen. På lördagen blev det en tur i skogen med svamppåsarna och det blev några deciliter med svamp (som smörstektes på kvällen och lades på var sin stor smörgås) ett björnbärssnår vittjades på så mycket bär att det blev cirka 3 dl sylt under kvällen. Idag har vi tagit oss runt med cyklarna, tyvärr så kom också regnet så vi blev rejält blöta. Men vad gör det när det finns ombyte och värme i husbilen när man kommer fram.

Nu regnat det igen och det smattrar trevligt på taket. Tittar jag ut över sjön så förändras vattenytan hela tiden genom speglingen av himlen som går i grått, vitt och blått.

(På grund av att uppkopplingen mot internet inte är det bästa i Svartedalen så fick jag lägga in detta hemma, så nu tittar jag ut i mörkret på Vetegången)