Som vän av ordning har konstaterat blev det inte mycket om Hjo i förra blogginlägget, men om någon skulle vilja veta vad man kan göra av trä,sten,tråd,ull,tyg,lera,läder,ben,järnbitar så är hantverksmässan i Hjo stadspark, andra helgen i juli, rätta stället för dig. 
Så kom vi då åter till västkusten och semestern var slut. Vi hade upplevt cirka 15 minuter regn på vår resa och nu började vi arbeta igen-och regnet kom. Under vecka längtade vi tillbaka till husbilen och på fredag eftermiddag (16/7) drog vi iväg till en av våra kända ställplatser.
Denna bild är en vy över - ja vadå? En ny spännade tävling, som inte Lotta får svara på av olika skäl. Vilket samhälle döljer sig i grönskan och bakom berget? Första rätta svar ger vinnaren en lokalt tillverkad världberömd produkt från detta samhälle.
Men vi besökte även Smögen där det som vanligt var mycket folk och försäljning i sjöbodar och var helst man kunde hitta på. Besöket på ön avslutades med att Morgan tog ett dopp, det första i riktigt badvatten i år. Vi sökte nu avskildhet och tystnad. Vi åkte via Ljungskile en underbar väg (delvis på grus) över till Hjärtum och kom till Svartedalen norrifrån.
Vi satt i skymningen och lyssnade på reprisen av Sommar med Christer Sjögren som värd. Riktigt trevligt.
På morgonen åt vi frukost ute i solen. Sedan plockade vi fram bärspännerna och gick ut på jakt efter blåbär. Det finns blåbär och vi fick ihop cirka 2 liter på ett par timmar. Vi går en bit ifrån varann och plockar och då och då byter man ett par ord. Det är lugnt och avkopplande.
Karin önskade att vi hade haft med kameran i bärskogen för hon tycker jag ser ut som en stor björn när jag slår mig ner mitt i blåbärsriset och plockar av alla bär jag når. Det finns vargar och lodjur i denna del av Svartedalen men björn lär inte Mors lille Olle stöta på.
När vi sedan kom in till stan så ägnade vi oss åt ohämmad shopping, att cykla runt, äta på restaurang och besöka en jazzkonsert på utescenen i Stadsparken. Det är riktigt smidigt att ha med sig cykel, trots alla enkelriktade gator.
Vi cyklade och tittade på alla de säkert 1000 båtar som låg vid sina bryggor. De var i alla storlekar från det minsta plastskal till fina träbåtar och till stora fyravånings plastbåtar som till och med hade imponerat på en del norska fritidsbåtsägare. Vyn ovan ser man när man kommer på cykelbanan norrifrån. 
Och ni som undrar var Hymer fanns under tiden när vi var ute och roade oss skall veta att han hade det bra med sin kompisar på kajkanten.
På torsdagen besökte vi Astrid Lindgrens Näs den plats där Astrid har levt sina 18 första år. Där fanns en mycket fin utställning och vi fick även guidad tur i hennes barndomshem. Vi tog oss god tid att titta på detta. Tyvärr var det fotoförbud på utställningarna. Karin står här vid ett träd som mycket väl kunde vara förebilden för Sockerdricksträdet.
Vi sitter nu inne i husbilen och tar inte kontakt för då blir vi nog avslöjade som katter bland hermelinerna. (Obs golfbilen som är parkerad utanför den säsongsuppställda husvagnen).
Vi hittade ett naturskyddsområde med en utsikt över skog och hav. Vi tog oss upp på toppen och fick en fin utsikt och perfekt täckning på mobiltelefonen, så här står Karin och talar i telefon med Hannes. Vi körde vidare på småvägar mot Västervik då vi fick se en skylt "SMU Sommarhem" där brukar det vara trevligt och lämpligt att stå med husbilen. Vi hittade dit men tyvärr var det inte i så gott skick. 
Två jättefina fasta vindskydd hade lockat en myggfri dag för en trevlig hajk. Vi parkerade framför portarna och tänker tillbringa natten där.
Måndagen innebar en båttur till Harstena känd från kustväderrapporten och ostkustens största bestånd av sälar. För 70 år sedan kunde 30-40.000 sälar ligga på kobbarna vid havsbandet. Nu är de mer sälsynta.
Det fanns alla slags båtar i hamnen, kajaker, segelbåtar,motorbåtar samt arbetsbåtar och flottar.
