Fjällen, Norge och hem

Så här glada och förväntansfulla var systrarna när de skulle ge sig iväg på sin fjällvandring. De skulle gå den sk. Jämtlandstreangeln: Storulvån till Sylarna 16 km - Sylarna till Blåhammaren 19 km och sedan det sista benet 12 km. Regnet hängde i luften, molnen var låga och snön, som låg rikligt kvar i fjällen dunstade och fyllde på molnen.

Lederna är både rösade och på sina platser försedda med spångar och där det är aktuellt att vada så är det förberett med stenar att gå på. Så det är inte så svårt att gå i fjällen just här, rent orienteringsmässigt.

Men det är klart att det kostar på att gå så mycket. Här, helt utslagna, har systrarna lagt sig bredvid spåret och det dröjer inte läge innan betydligt mer vältränade fjällmänniskor kommer till undsättning ( med att ta denna bild). Nattvilan fick man annars på de olika fjällstationerna.

Här vadar Karin över en bred och ganska strid bäck. I det kalla vattnat försvann känseln i fötterna ungefär på halva vägen över.

Den sista vandrardagen bjöd på väder utan behov av regnkläder och det var ett kärt återseende när husbilen siktades. Efter dusch och middag styrdes färden västerut, över bergskammen och ner mot västerhavet.

I närheten av den lilla orten Hell övernattade vi 10 meter från havets strand. (Här är en "måstebild" när man är vid tågstationen, engelsktalande personer får ett gott skratt.)

Dagen efter blev det besök i Trondheim. Fika, titta i affärer, se på Nidarosdomen (stor viktig kyrka) och promenad runt om i stadens centrala delar. Här är en bild på Nidälven och de köpmanshus som bokstavligt står i vattnet. Storstaden lockade oss inte lika mycket som den längtan vi hade att få se den unika norska naturen i mötet mellan hav och fjäll.

På smala vägar klättrade vi nu åter upp, denna gång på Trollstigen med sina hårnålskurvor och 10% lutning. Himlen hade nu åter fått besök av moln som vi i vår tur besökte. Vattenfall, svindlande stup, stora turistbussar och engagerade systrar ("Kan du inte stanna här, jag vill ta en bild") gjorde körningen extra spännade.

Vid en utsiktspunkt vid Geirangerfjorden höll en glasmästare på att byta glas. Hans arbetsplats var på kanten av det flera hundra meter höga stupet på fjordens sida. Ingen dålig utsikt från arbetsplatsen.

Efter en övernattning på en campingplats så gick hela sista dagen åt till att åka E6 hem mot Kungälv igen. E6 i Norge, norr om Oslo,  är till stor del i samma skick som Marstrandsvägen.