Resan som fick ett mål under färden

När vi för snart två veckor sedan skulle ut på semesterresa hade vi inget inbokat mer än att idag, fredagen den 5 juni skulle vi vara i Östersund. Nu är vi här.

Ni som har läst tidigare inlägg vet ju att blomsterängar och bilskrotar och danspalats i Karlstad har varit hållplatser på vägen mot Klarälvsdalen.

Detta ledde ju till teaterbesök i Rottneros och sedermera besök i Rottnerosparken där ideträdgården kanske låg oss amatörodlare närmast.

Vi färdades uppåt på älvens sidor, ibland den ena och ibland den andra. Hela tiden motströms. Vädret var som vi kan se på bilden både bra och ibland gav det mer tid i husbilens hägn.

Ibland tog vi på oss vandringkängorna, kepsen och myggsprayen innan vi gick ut i det gröna. Ut på myren med sina hjortonblom och orkideer.

Det händer att vi stöter på konstiga byggander, och se detta visade sig vara en flottarkoja från 1930-talet. Ja, så håller det på uppför Klarälven tills vi kommer till trakten av Sysslebäck.

Här drar oss en kombination av turistinformation och kaffetörst (denna gång det så kallade 11-kaffet) till den lilla byn Ransby med sitt Utmarksmuseum och "Pilgimstapeten", som skildrar pilgrimsvägen mellan Hammarö (Karlstad) och Nidaros(Trondheim).

På bilden ser ni Nidarosdomen som är sydd på den 40 meter långa bonaden(tapeten) utav ett 10-tal kvinnor från bygden under två års tid. Har ni vägarna förbi så missa inte denna!
Vid kaffet kom vi i samspråk med personalen på museet, under ett häftigt åskväder. Vi hittade en bok som handlar om Sveriges längsta vattendrag Göta älv. I boken hade man börjat vid källorna och slutat vid havet, men eftersom vi gick motströms så bestämde Karin och jag att vi skall hitta källorna!

Denna dag unnade vi oss att gå och äta viltmat på en liten trevlig krog inhyst i ett gammalt stall. Bra mat och en riktigt rolig meny.

Med utsikt över bergen i Norge övernattar vi på Långberget och ser regntunga moln dra förbi. (Vet ni att upptagningsområdet för Göta älv är större än Danmarks yta?) Eftersom Göta älv byter namn till Vänern, Klarälven och Trysilälven (i Norge) var vi tvungna att passera gränsen.

Vi kommer till Elgå vid sjön Femunden som är Norges andra sjö  till storleken och helt oreglerad. När kommer det här vattnat att passera skärmarna vid Ormo? (Vid Ormo i Nordre älv norr om Hisingen rinner 70% av vattnet ut i havet - resten under Älvborgsbron). Här köper vi rökt sik och sedan tar vi cyklarna och upp på fjället till en av den norska turistföreningens stugor.

Sällan har en kall dricka varit så välförtjänt.(Se ni de äldre damerna på bilden? Karin sa att: "Så går jag och Britt i fjällen om 20 år").

Vi följde vattnet och kom till Röros som var en viktig stad för här framställde man koppar under 333år. Vi deltog i en guidad tur som var mycket trevlig. Som enda svenskar i den för övrigt helnorska gruppen fick vi lite gliringar om att vi (eller svenskarna) bränt ner staden några gånger och att vi för övrigt hade varit ett hot mot allt vad gott var. (Lite stolta var man i allafall för att alla vinterbilder  i filmerna om Pippi Långstrump spelades in här.)

Sedan korsade vi gränsen en gång till och kom in i Sverige. Vi såg en vit ren när vi cyklade mot källorna.

Och äntligen vi har nått resans mål. Här i kanten av Käringsjön i Härjedalen fann vi en av skyltarna som talade om att vi var framme - Här börjar Göta älv.

Den andra skylten talade om hur långt det var till Göteborg vattenvägen. Eftersom vattnet flyter med cirka två kilometer i timman så tar det drygt två veckor för vattnet att komma till Kungälv - så då hinner vi hem och möta vattnet.

Nu är vi i Östersund, det är mycket ljust ute, de norska barnen som är här på fotbollscup spelar boll utanför bland myggen. I husbilen hänger det tvätt på tork högt som lågt. I morgon kommer Britt, Karins syster. De skall på söndag inleda en tradition av fjällvandring i Jämtlandsfjällen. Va jag gör de dagarna blir en annan historia....... det lär vara gott om hjortron i år.