Örebro-Stockholm-Garaget

Årets sista resa gick via Örebro till Maria i Stockholm. Via Hymerverkstaden i Örebro för att vi hade lite fel på dricksvattenkranen. Redan på torsdagsnatten kom vi upp till Örebro och där övernattade vi på en vanlig villagata. På morgonen pyntade vi vårt frukortbord lite extra eftersom Marias kartong med jul-påskgrejer stod i bilen. Hela tre olika fel hittades så det var tur att vi kom till en märkesverkstad. Under tiden kunde vi åka in till Örebro och strosa/shoppa/fika.
Här är vi i Wadköping och tittar på gamla hus och miljöer. Men stadens frestelser som affärer och fik lockade också. Kaffet var verkligen mycket gott.
Snart nog i lagad husbil styrde vi mot Stockholm här vår dotter mötte oss. Hus-/Flyttbilens tömdes raskt på kartonger och möbler som bars upp till lägenheten på tredje våningen. Visserligen var det imponerade att Andreas bar upp sängen själv - men Karin "glömde" sitt skadade ben och bar kartonger och prylar hela tiden - det imponerade på mig.
Där,längst bort, bor nu Andreas och Maria.
Efter lördagens frukost tyckte vi och 8000 andra att ett besök på IKEA och Bauhaus är ett underbart sätt att fördriva en förmiddag på. Det blev en massa bra grejer inköpt.På eftermiddagen sammanstålade vi med Andreas,som hade jobbat under dagen, i Gamla stan där vi shoppade lite och sedan gick vi och åt under de mörka källarvalven på Monks.
Så här hemtrevligt börjar det bli i lägenheten,där de unga tu nuförväntansfullt sitter och väntar på frukost. Maria i klänning eftersom hon skall predika i Jacobsbergskyrkans gudstjänst för alla åldrar. Andreas börjar sitt jobb lite senare så han hinner att fixa till bohyllorna lite till före jobbet.
Efter besöket i kyrkan och middag tog vi E4:an och riksväg 40 hem.

På måndagen började husbilen städas ut och snart parkeras den i sitt garage.

Snart börjar bandysäsongen. Men till nästa år igen..........

Systrarna har gått i kloster

Denna helg har vi hälsat på Annika i Vadstena. Annika är som en slags extra syster till Karin, Britt och Gunnel. Annika lever under tre månaders tid tillsammans med nunnorna i Vadstena kloster och vi åkte och hälsade på. Gunnel var med från Göteborg och från Gävle körde Britt så träffades vi på fredag kväll. Som alltid när systrarna träffas gafflas det en hel del och skrattsalvorna har hörts både från husbil och kloster (men där skall man egentligen vara tystare).

På lördag morgon blev vi inbjudna att dricka kaffe i halvklausuren vilket i dessa sammanhang är en ynnest. I klausuren får bara nunnorna vara och halvklausuren är till för en del speciella gäster. Annika hade sitt rum där - och biskopen. Eftersom inte han var där så kunde vi dricka kaffe i hans rum med syster Maria. Hon hade varit i klostret i sammanlagt 20 år. Syster Maria som svarade på våra frågor hade även nära till skratt vilket hördes ända in i klausuren (fick vi veta sedan).

Sedan gick vi ut på stan. Torghandeln och de små affärerna med kläder, bakverk, antikviteter, goda ostar, hantverk och böcker lockade till besök och viss handel. Eftersom klostrets plikter kallade på Annika fortsatte vi utforska staden på egen hand tills det var dags för lunch. Gulaschsoppa från Dagab tillsammans med bröd från ett bageri i Vadstena och en gudomligt god ost gjorde oss mätta och pigga på ytterligare upplevelser.
Vi gick på museum där man kunde lära sig allt möjligt om klosterliv och livet på medeltiden. Bland annat kunde man prova kläder. Här ovan är Karin och Annika i hatten och här nedan ses Britt och Gunnel i medeltida kläder (det blev en del skratt här också).

Efter museibesöket vandrade vi runt i Vadstena kikade in i Pilgrimscentret, pallade äpplen och päron och imponerades av hur mycket som staden hade att erbjuda. När plikterna återigen kallade på Annika gick vi en snabb promenad.
Detta är en bild över Vätterns oroliga vatten mot Vadstena i skymningen fotograferad från en av pirarna som skyddar hamnen utanför slottet.

Klockan 17.15 var det mässa i klosterkyrkan som vi deltog i. Ovana som vi var kunde vi inte hänga med i alla stå upp,sitt ner, fall på knä och korttecken och böneramsor men nunnorna behärskade detta till fulländning. Kanske inte så konstigt eftersom den av de elva nunnorna som varit i kloster längst hade varit där i 65 år!

Efter goda pizzor gick Morgan för att hälsa på bekantas bekanta i staden och tjejerna gick "hem" till husbilen för en trevlig afton.

På söndagsmorgonen kom besök: Syster Maria och abbedissan Moder Karin kom till husbilen, som så välvilligt hade fått stå på klostrets parkering under vårt besök (vi fick även tillgång till ström och gästhemmets badrum).

Det fanns ett stort intresse bland besökarna att klostret skulle kunna ha en husbil. Varje utrymme granskades noga. Den egna fordonsparken är inte så stor.

Efter besöket i Vadstena så besökte vi trakten av Omberg och Tåkern. Den här delen av landet kräver fler besök.

Lysekil - en innehållsrik söndag

Lysekil har fått en ny strandpromenad som går längs vattnet på stans västra sida. På lördagskvällen cyklade vi längs promenaden och såg vilka möjligheter där fanns, och vilken utsikt!

Detta är Bohusläns flagga: Det mörkblå havet, den ljusblå himlen den röda graniten (se första bilden) och den nedåtgående solen. Man blir avundsjuk på Lysekilsborna som har fått en sådan attraktion. Hamnen är också en attraktion i sig och där stod vi på natten mellan lördag och söndag, gratis, mitt i stan med havet utanför. Men nu söndagen.

Jag började morgonen med ett dopp direkt från den nya strandpromenaden. Härligt i vattnet, sådär en 16 grader. Efter en traditionell frukost i husbilen tog vi cyklarna till Lysekils kyrka. En gammal kungälvsbo Hans Wolfbrandt är kyrkoherde här och skulle vara med på mässan hade vi läst i Bohuslänningen.
Kyrkan som verkligen är ett landmärke har nu ett samarbete med Missionskyrkan i Lysekil. Det var en innehållrik gudtjänst men många medverkande. Vi hälsade på Hans. Han skötte sig.


Efter gudstjänsten tog vi kyrkkaffe på taket till Havets hus och så cyklade vi iväg till en konstutställning som visade målningar och teckningar från en kvinna som varit teckningslärare i staden under 40 år. Hade hon varit i livet hade hon fyllt 100 i år.



Mätta på kaffe och kultur lämnade vi staden och åkte norrut mot Scanraff och körde ut till havet. Efter middag och tupplur tog vi återigen cyklarna för att utforska närområdet.



Överallt såg man spår efter stenarbetarnas arbete och det som vi uppskattde mest var nog Skalhamn, vars hamn för övrigt byggdes av sk AK-arbetare under första delen av 1930-talet.

När vi kom tillbaka till husbilen hade solen gått ner och himlen färgades i alla möjliga färger. Tyvärr ger inte en bild tagen innifrån husbilen genom en skitig ruta rättvisa för den naturupplevelse vi ser.

Men hallå, säger kanske nu vän av ordning, Söndagkväll vid havet: -Skall vi inte arbeta i morgon? Nej. Vi har tagit ledigt måndagen.

Svartedalen nära men ändå så tyst och lugnt.

Sista helgen i augusti fick vi möjlighet att åka ut med husbilen igen. Vi valde mellan skog och hav och så blev det skog. Svartedalen är full sjöar och bra ställen att parkera en husbil på under en natt så vi åkte iväg till vår favoritsjö. Men då en familj med husvagn hade tagit "vår" plats åkte vi vidare och stanade för natten invid en forsande å. Det är mycket vatten i vattendragen nu.

Förutom bruset från ån och ett och annat motorfordon så är tyst i skogen nu. De flesta fåglar har tystnat och när det är vindstilla hörs inte ens suset från trädens kronor. Det obeskrivligt skönt att slippa den ljudbild av motorväg som i vanliga fall vi lever med oavsett om vi är hemma eller på jobbet.

Svartedalen är som bäst just nu. Skogbruksstyrelsen sålde en stor del av Svartedalen till en person för 70 miljoner kronor. Här finns mängder av avverkningsfärdig skog. Den nya ägaren tänker att avverka den, inte allt på en gång utan under några år framöver. Modernt skogsbruk lämnar stora spår efter sig: Kalhyggen, djupa diken, förstörda stigar och ett helt förändrat landskap. Vill man på nära håll uppleva skog såär Svartedalen perfekt just nu. Om några år kommer den uppväxta skogen att vara borta. Passa på.

Vad har då skogen att erbjuda mer är tystnad uppväxta träd? Vi tar för oss av de svampar, blåbär, björnbär och annat som vi hittar. Vad det gäller svampar så är det bara gula kantareller som vi vågar oss på. För er som känner till andra ätbara svampar så kan vi med gott samvete säga att de står kvar. Vi tar också promenader och cykelturer.

I fredags kväll blev det en promenad på vägen. På lördagen blev det en tur i skogen med svamppåsarna och det blev några deciliter med svamp (som smörstektes på kvällen och lades på var sin stor smörgås) ett björnbärssnår vittjades på så mycket bär att det blev cirka 3 dl sylt under kvällen. Idag har vi tagit oss runt med cyklarna, tyvärr så kom också regnet så vi blev rejält blöta. Men vad gör det när det finns ombyte och värme i husbilen när man kommer fram.

Nu regnat det igen och det smattrar trevligt på taket. Tittar jag ut över sjön så förändras vattenytan hela tiden genom speglingen av himlen som går i grått, vitt och blått.

(På grund av att uppkopplingen mot internet inte är det bästa i Svartedalen så fick jag lägga in detta hemma, så nu tittar jag ut i mörkret på Vetegången)

Augustihelger i husbilen.

Ja, nu är semestern över men helgerna finns ju som tur är för turer i husbilen. Återigen skjutsade vi Maria och Andreas på ett bröllop denna gång i Mullsjötrakten. Det var Marias pastorskandidatkompis Ida-Maria som gifte sig, och vi hakade på vigseln.

Men när det blev fest efter vigseln drog vi oss tillbaka och gick en tvåtimmarstur i skogen.

Vi gick i ett naturreservat där Tidan sakta flöt fram och det var mycket blandskog, stora ekar och granar. Här försöker Karin nå runt. Dagen efter bröloppet körde vi Maria och Andreas till Jönköping där de tog bussen till Stockholm. Vi hälsade på moster Ingvor i Vättersnäs.

Andra helgen i augusti drog vi söderut. Fredageftermiddag direkt efter jobbet körde vi till Skanör-Falsterbo där vi tillbringade natten invid stranden. På morgonen tog vi en promenad och badade, även Karin!!! Det var sand, långgrunt och 20 grader i vattnet.

Efter lunch åkte vi och besökte en biblisk trädgård. Här hade man försökt att odla de växter som det står om i boken, förutom ett äppelträd(som inte nämns i bibeln) fanns där många växter som planterats med små skyltar som hänvisade till olika bibelställen.

Karins gamla vän från Eslövstiden, Anita, har köpt ett hus mitt ute på den skånska slätten. Med raps- och vetefält som närmsta granne och en trädgård som är fylld utav alla slags buskar, blommor och träd. Till och med katter finns i hushållet. Det är "kärt" att få träffa Anita som verkar trivas i sitt hus fastän den första vintern i huset var jobbig som den bara kan vara i Skåne med snö som drivet upp i meterhöga drivor bara man vänder ryggen till.

Åter på västkusten (och lite Hjo)

Som vän av ordning har konstaterat blev det inte mycket om Hjo i förra blogginlägget, men om någon skulle vilja veta vad man kan göra av trä,sten,tråd,ull,tyg,lera,läder,ben,järnbitar så är hantverksmässan i Hjo stadspark, andra helgen i juli, rätta stället för dig.

Så kom vi då åter till västkusten och semestern var slut. Vi hade upplevt cirka 15 minuter regn på vår resa och nu började vi arbeta igen-och regnet kom. Under vecka längtade vi tillbaka till husbilen och på fredag eftermiddag (16/7) drog vi iväg till en av våra kända ställplatser.

Denna bild är en vy över - ja vadå? En ny spännade tävling, som inte Lotta får svara på av olika skäl. Vilket samhälle döljer sig i grönskan och bakom berget? Första rätta svar ger vinnaren en lokalt tillverkad världberömd produkt från detta samhälle.

Men vi besökte även Smögen där det som vanligt var mycket folk och försäljning i sjöbodar och var helst man kunde hitta på. Besöket på ön avslutades med att Morgan tog ett dopp, det första i riktigt badvatten i år. Vi sökte nu avskildhet och tystnad. Vi åkte via Ljungskile en underbar väg (delvis på grus) över till Hjärtum och kom till Svartedalen norrifrån.

Vi satt i skymningen och lyssnade på reprisen av Sommar med Christer Sjögren som värd. Riktigt trevligt.

På morgonen åt vi frukost ute i solen. Sedan plockade vi fram bärspännerna och gick ut på jakt efter blåbär. Det finns blåbär och vi fick ihop cirka 2 liter på ett par timmar. Vi går en bit ifrån varann och plockar och då och då byter man ett par ord. Det är lugnt och avkopplande.

Karin önskade att vi hade haft med kameran i bärskogen för hon tycker jag ser ut som en stor björn när jag slår mig ner mitt i blåbärsriset och plockar av alla bär jag når. Det finns vargar och lodjur i denna del av Svartedalen men björn lär inte Mors lille Olle stöta på.

Västervik-Vimmerby-Hjo

Det tog ett bra tag innan jag vågade mig i det 18 gradiga vattnet. Å andra sidan fick man solbränna och utsikt över de yttersta öarna och över den oändliga horisonten av Östersjöns vatten. Solen stekte och det var ett moln på himlen. Badplatsen kunde mycket väl legat i Bohulän (minus maneter, salt och havstulpaner), låg strax norr om Västervik.

När vi sedan kom in till stan så ägnade vi oss åt ohämmad shopping, att cykla runt, äta på restaurang och besöka en jazzkonsert på utescenen i Stadsparken. Det är riktigt smidigt att ha med sig cykel, trots alla enkelriktade gator.

Vi cyklade och tittade på alla de säkert 1000 båtar som låg vid sina bryggor. De var i alla storlekar från det minsta plastskal till fina träbåtar och till stora fyravånings plastbåtar som till och med hade imponerat på en del norska fritidsbåtsägare. Vyn ovan ser man när man kommer på cykelbanan norrifrån.

Och ni som undrar var Hymer fanns under tiden när vi var ute och roade oss skall veta att han hade det bra med sin kompisar på kajkanten.

På torsdagen besökte vi Astrid Lindgrens Näs den plats där Astrid har levt sina 18 första år. Där fanns en mycket fin utställning och vi fick även guidad tur i hennes barndomshem. Vi tog oss god tid att titta på detta. Tyvärr var det fotoförbud på utställningarna. Karin står här vid ett träd som mycket väl kunde vara förebilden för Sockerdricksträdet.

På eftermiddagen lämnade vi Småland, mestadels på små grusvägar med fantastiska dikesrenar fulla i all sköns blomster. Vi tänker besöka hantverksmässan i Hjo i morgon. När vi letade plats för kvällens övernattning så hamnade vi på en golfbana! Så nu sitter vi här, med en utslagsplats 20 meter ifrån oss, bland ett 25-tal husvagnar med ägare som både har klubbor och handikapp.

Vi sitter nu inne i husbilen och tar inte kontakt för då blir vi nog avslöjade som katter bland hermelinerna. (Obs golfbilen som är parkerad utanför den säsongsuppställda husvagnen).

Ibland händer det inte så mycket.

Karin är intresserad av växter som ni vet. Idag när vi som vanligt körde på de små vägarna stannade vi för att Karin skulle ut och plocka (riva upp med rötterna) Blåklockor och en tistel(!). Hon skall ta med dom hem och försöka få den att rota sig i trädgården. Sedan åkte vi till Valdermarsvik där hembygdföreningen hade gott kaffe och hembakt. Det var den höjdpunkten.
Dagens behållning ligger nog i att vi har åkt sakta och njutit av vackert landskap.

Vi hittade ett naturskyddsområde med en utsikt över skog och hav. Vi tog oss upp på toppen och fick en fin utsikt och perfekt täckning på mobiltelefonen, så här står Karin och talar i telefon med Hannes. Vi körde vidare på småvägar mot Västervik då vi fick se en skylt "SMU Sommarhem" där brukar det vara trevligt och lämpligt att stå med husbilen. Vi hittade dit men tyvärr var det inte i så gott skick.

Två jättefina fasta vindskydd hade lockat en myggfri dag för en trevlig hajk. Vi parkerade framför portarna och tänker tillbringa natten där.

Varm och gott på land och till sjöss

Vi bor på campingplats så långt ut man kan köra i S:t Annas skärgård. Vi kom fram på söndag eftermiddag då en av oss tog ett dopp. På kvällen cyklade vi runt på ön och träffade på ett landskap liknande det som finns mellan Bullerbyn och Saltkråkan. Måndagen innebar en båttur till Harstena känd från kustväderrapporten och ostkustens största bestånd av sälar. För 70 år sedan kunde 30-40.000 sälar ligga på kobbarna vid havsbandet. Nu är de mer sälsynta.

Det fanns alla slags båtar i hamnen, kajaker, segelbåtar,motorbåtar samt arbetsbåtar och flottar.

Tyvärr så har vi nu igen drabbats tekniska problem/dålig täckning så att det fungerar inte så bra att skriva bloggen. Godnatt.