Snöklädda fjäll och en tur på Kungsleden

Det är varm i norrland och längs vägen till Hemavan körde vi genom till synes oändliga skogar och de fordon vi mötte var turister (husbilar och husvagnar) och långtradare. Innevånarna i de samhällen vi åkte igenom satt säkert i jordkällaren och längtade efter älgjakten. Vi såg en älg igår förresten.

Men denna bil indikerade på vad som skulle komma:

Snöklädda berg och en underbar natur. Vi parkerade vår husbil på gården vid SMU:s Fjällgård i Hemavan. Vi blev mycket vänligt mottagna av föreståndaren och snart träffade vi Ingbritt som kom med tips på vad kunde göra. I värmen var natten en kamp mot, ja ni vet.

På morgonen cyklade vi till den sommaröppna sittliften och tog oss snabbt upp till starten på Kungsleden. Sittande i liften kunde vi se alla underbara blommor, bland annat maskrosor och humleblomster som för länge sedan har blommat ut hemma och sedan var det som att tiden gick baklänges.När vi till sist, i den iskalla Syterbäcken, hittade Tussilago som växte i vattnet trodde man inte det var möjligt.

Karin är duktig på växter och kan namnen på väldigt många växter och blommor men den flora som finns på fjället är inte lätt att kunna om man inte tränar på dem. Men vacker är det.
Eftersom det bara var en liten dagstur gick vi med lätt packning, på Kungsleden som kan betraktas som fjällvandarnas motorväg. Trots den lätta vandringen så var det gott att efter vi kommit "hem" till Fjällgården fått duscha och lagat och ätit grekiskpastasallad med rökt renkött lägga sig en stund i husbilen.

I morgon skall vi ut med Ingbritt och Kerstin som tidigare varit föreståndare på Fjällgården och gå Drottningleden, då skall vi också få lära oss mer om blommor i fjällen för det kan Kerstin.

Jag är imponerad av de "blommor" som står i Hemavans blomlådor längs cykelbanan:

Lappsjuka?

Vi har det trevligt i norrland och en av dagens höjdpunkter har blivit att starta upp datorn på morgonen och se om vi har fått några kommantarer på vårt skrivande. Nu på morgonen har Lotta kommenterat insekterna i norrland, hon hade gamla erfarenheter av dessa. Jag har mycket färska erfarenheter, hela natten (fram till 03.30) har jag tagit död på mygg. Vi har en underbar värme här uppe tyvärr kläcks då alla larver..... Underbar och underbar föresten det är 28 grader i och utanför husbilen och det blåser inte.

Vi ligger nu still på campingplatsen i Sorsele och laddar upp för Hemavanfjällen. Maria, du har ju nyss varit där, vad kan man göra där?

Som sagt är det trevligt med kommentarer, vi har förstått att det var lite knepigt i början att lämna sådana och att det kanske är det nu oxå. Kurt-Evert Anderssons kommentarer och tips saknar man och små hälsningar från kompisar och deras kompisar.

Det är nog så att vi har fått lite lappsjuka. Kungälvs-Postens hemsida är inte uppdaterad och det man kan läsa på GP.se kan man höra på radion. Vi saknar inte TV:n så mycket för vi har ofta en vacker och varierande syn utanför husbilens fönster.

Nu skall jag packa in cyklar och grejer i bilen, tvätten är snart torr och då åker vi.

(Skrivet fredag den 26 klockan 11.38)

Tack Lappland!

Det fina mottagndet vi fick i Ålloloukta fortsatte dagen efter. Kaffe och nybakt sockerkaka tillsammans med Karin D:s släktingar. Vi hälsade på hela den bofasta befolkningen i byn (1 person). Karin fick följa med ut och dra upp nät och vi fick komma in och se på det lilla kapellet. Och som en speciell hälsning till en av våra flitigaste läsare (som lämnar kommentarer) kommer här en del bilder från Ålloloukta. Håll till godo:

Vi tog vägen om Porjus och såg på det gamla kraftverket, det nya producerar lika mycket el som behövs för all Sveriges belysning. Det fanns mycket att se på men denna klocka från 1928 är lite speciell:

Jokkmokk hade ett stort utbud av aktiviteter kring samer och fjällen och vi valde att gå på museum med detta som tema. Sedan ett besök i Fjällträdgården där fjällvärldens växter exponerades samt besök hos Jokkmokks lokala näringsliv.

Men växterna gör sig bäst i sin naturliga miljö här ett exempel på tuvull på vägen mellan Jokkmokk och Sorsele:

Eller denna underbara äng i Tornedalen.

Vill man bekanta sig med Lapplands djur så behöver man bara sticka ut näsan utanför husbilen och då kommer de med en väldig fart - myggor, blinningar, knott och flugor. Morgan har svårt för dessa djur. Trots det försökte vi nu ikväll att sitta ute och skriva blogg men det gick inte till slut.
Jo, det blev ett bad till men inte i Luleälvens vatten utan i Vindelälven!

Kiruna-Gällivare-Ålloluokta

Vi kom till midnattssolens Kiruna, där solen aldrig gick ner bakom de mäktiga, snöklädda bergen.

Som ni ser blommar tulpanerna i centrala Kiruna, dit vi gick för att åka ner i mörkret.
Vår gruva (LKAB är ägd av staten) är imponerande. Det går inte att på detta sätt beskriva hur storleken, men nedanstående bild kan visa storleken på den skopa som man lastar ut malmen.
Vi kom upp och åkte till en annan lite annorlunda miljö, ishotellet i Jukkasjärvi. Vi kom lite sent.

Hotellet var borta men campingplatsen i Gällivare var kvar. På morgonen var det storstädning i husbilen och tvätt av kläder. Medan kläderna torkade besökte vi Pluppskogen. Plupp var inte hemma i kåtan men han fick besök av sin kompis med liknande frisyr(på morgonen):

När vi hämtade ut kläderna från torktumlaren var de fortfarande blöta. Men vi for ändå vidare till Porjus med sitt kraftverk och sedan till Ålloloukta vid vägs ände invid Stora Lulevattens strand.
Det är genom vår vän Karin D som vi hittat hit och tack vare henne och en hel hop med vänliga släktingar kunde vi ställa upp husbilen i den här miljön med renar betande 15 meter i från oss.

Å äntligen kunde vi hänga upp de våta kläderna.

Via Tornedalen mot Lappland!

Vi lämnar nu Töre och åker österut till civilisationens sista utpost i Sverige. IKEA! Tyvärr var det stängt så köttbullslunchen fick bytas mot sill och potatis i husbilen.Vad som inte låter sig stängas av är Kukkolaforsen som vi förstår av denna film:

När vi nu närmar oss polcirkeln sökte vi oss upp på ett högt berg för att få se midnattssolen. Tillsammans med ett tjugotal andra stod vi på berget och såg solen gå ner bakom nästa berg, sedan vandrade den under skogsridån i cirka 35 minuter för att sedan dyka upp till en ny morgon. En annorlunda upplevelse. Lite kyligt, men vi förstod av ortsbefolkningen på plats att hade det inte blåst så hade det blivit frost. Huva!

Solens nedgång. Solens uppgång.

På morgonen passerade vi polcirkeln och njöt av Tornedalens vackra blommor, underbara vyer och ändlösa skogar. Då och då under vägen bromsas bilen in, stannar på vägen och Karin går ut och fotograferar/plockar/gräver upp någon fin blomma såsom Fjällvedel, ängabollar(smörbollar) och midsommarblomster. Vi stannar dock inte för de blommande maskrosorna. Även renar finns i vägrenen vilket kan leda till inbromsningar.

Karin har ett utrtyck när nånting ligger långt bort "Det är borta vid Korpilombolo". Hennes forna arbetskamrater i Vänersborg frågade:"-Vad är det där Korpilombolo för något?"

Vi kan nu avslöja att det är ett samhälle i Norrbotten mellan Överkalix och Pajala. Det är ingen ort, då Korpilombolo saknade pizzeria. Pajala hade en sådan och pizzan med rökt ren smakade rent underbart.

Styrkta av måltiden gick färden till Kiruna - i ständig sol.

(Detta skrivs klockan 00.58 och solen lyser för fullt på LKAB:s huvudkontors norra sida.)

Töre - samhället som sett Karin som baby

Vi cyklade runt i Töre och spanade in samhället.
I detta hus bodde den lilla familjen till en början.

Här på bottenvåningen bodde man senare när den lilla familjen hade blivit ännu större. På ovanvåningen bodde tant Hilda vars grav vi hittade vid vårt besök på kyrkogården.

Det är intressant att gå på kyrkogårdar och se vad det står för titlar på gravstenarna, då kan man få en uppfatttning om vad man sysslat med i den bygden.

Slagghögen från det gamla järnbruket.
Genom ett besök i Töres museum fick vi en ordentlig genomgång av Töres gamla historia med både järnbruk, varv, såg och hamn. Samt kommunens framväxt.

Törefors som rinner genom samhället är grunden för både järnbruket och sågverksamheten. När ångmaskinerna kom blev forsen ointressant som kraftkälla för industrin.

Töres missionskyrka blev ungdomsgård när församlingen gick upp i Kalix missionskyrka.
Vi hälsade på och bekanta till Karins föräldrar.

På midsommar hade vi trevligt med Karin och Therese vid sommarstugan vid Törefjärdens iskalla vatten. Att det var iskallt kan Morgan och Therese intyga:

14 grader i vattnet. Tur att solen lyste över oss och Töre hamn som Karin så påpassligt fick med på bilden.

En bild på ett missionshus har vi inte visat på länge. Detta är missionshuset i Pålänge.

Töre införlivades med Kalix kommun 1967.

Norrbotten

I Luleå hälsade vi på Eva "Loo" Boija och blev bjudna på lunch som varade i flera timmar. Karin träffade Eva som kommer från Loo i Västergötland första gången i Gävle och har sedan dess haft en viss kontakt. Eva låter oss framföra hälsningar till alla. Eva och Gunnar, make och pastor i Luleå, står här framför sitt radhus och Evas vedstapel.

Sedan gick färden på E4:an upp till Töre där Karin levde sina första år. Vattnet utanför campingplatsen är Bottenvikens nordligaste punkt. Karin har svårt att dölja sin förtjusning för detta.

Nu är klockan 23.50 och det är ljust som på dagen. Solen lyser fortfarande på de högt belägna byggnaderna som vi har intill oss.

En dag på norrlandsvägarna

Vi har förmånen att kunna välja vår utsikt varje morgon. Ibland när vi måste bor vi på campingplats men oftast försöker vi hitta någon fin plats att parkera på över natten.

När vi åt frukost i morse promenarede en räv förbi. Vi fick ingen bild på den, men på utsikten:

Vår dotter har en kompis som studerar i Umeå, vi körde förbi och lämnade en påse med kex på hennes adress, en hälsning från Kungälv. (Påsen ligger på postboxarna). Sedan gav vi oss in i Västerbottenostens rike och till Burträsk där Ostens Hus ligger.
Väl framme gjorde vi oss lite kvällsmat. enligt principen"Man tager vad man haver" eller som vår kamrat Lars säger:"Vem kan pejla djupet i Karin Hedmans frysväska?"

Eftersom den fysiska aktiviten under dagen hade sträckts sig till att gå runt i Ö-viks centrum var det skönt att ta fram cyklarna och ta sig runt i grannskapet. Nu såg vi spår och spån efter bäver samt var traktens ungdomar har för sig en sommarkväll. Att utsikten även denna kväll är över en småbåtshamn framgår av denna bild.

Här är en del av Morgans bibliotek.